Ett ljuvt parfymminne

London. 1981.

Vi har åkt båt i 24 timmar.

Med Tor-Line.
Jag minns att vi fick sånna där pennor man hade runt halsen, och det var en rund grej som pennan satt i, som det stod loggan ‘Tor-Line’ på.
Jag, syster, moster, mosters bästa väninna (som var en av ‘extramammorna’ under uppväxten. Mer om det i ett annat inlägg kanske. 😉 Påminn gärna!) och hennes son (även min klasskompis då).

En vecka innan Prins Charles och Lady Diana gifte sig är vi där.
Förberedelserna är rigorösa.
Det övas dygnet runt.
Jag är 9 år, förstår inte riktigt uppståndelsen som redan är igång.

Vi besöker Madame Tussauds, Big Ben och fler turistgrejer jag inte minns.
Jag och syster har just fått likadana randiga pyjamas, fast i olika färger.
Jag showar som alltid inför kameran på hotellrummet.

This is it! Pyjamasarna vi hade i London. 🙂
Detta är dock en jul hos mormor & morfar. 
1980 står det på kortet. Jag var 9, syster 11. 🙂
Kärlek alltså.
Lisa, du ser rustad ut! Med handskar, öronmuffar OCH mormors (?) morgonrock?! HAHA! ÄLSKAR denna bild! SÅ vi! Vi spexade så gärna på bilder och klädde ut oss med allt vi hittade!  😀 Och nu ser jag en helt annan sak. Jösses vad lik morfar du är på denna bild! Liksom Gabriel ibland. Och Frasse när han var liten. Ja generna ljuger inte iaf. 😉 

Vi går på ett känt varuhus, som jag inte minns namnet på.
Jag köper en grej som jag än idag inte vet namnet på, men är helt fascinerad av.
Det är en platta som är en magnet, med tillhörande små små metallbitar, som man kan forma grejer med på magnetplattan.
Jag har den kvar än idag.

Jag och syster köper likadana parfymer, med en fin bild på framsidan, där det står med små små snirkliga bokstäver:
”Tower of London”.
Den luktar viol.
Mycket viol.

Varför vi valde denna parfym som en souvenir kan jag inte förklara, inte min syster heller.
Jag tror inte vi gillade viol-parfym ens 1981.

Men.
Den måste innehålla 1000% konserveringsmedel eller whatever, för den luktar EXAKT likadant idag som 1981.

OCH,
Det viktigaste av allt:
När jag känner mig lite vilsen och bara ‘vill vara mig själv för en stund’, då tar jag fram den. Och sniffar lite.
Bland de bästa dofterna jag vet.
För det är trygghet för mig.
Kärlek och ljuva minnen från 1981.
En trygghetens tid i mitt liv.

Och hur mycket jag än ogillar viol, i nästan alla dess former, så kommer jag för alltid älska denna parfym!
Som en kär gammal vän. ♥

 

Smaken förändras

Jag ville egentligen skriva ‘smaklökarna’, men hittar ingenting som stödjer det jag vill säga, så jag struntade i det, haha!
Jag vet i alla fall med säkerhet att jag läst för några år sedan att smaken/’smaklökarna’ (vad är ens en smaklök? 😉 ) förändras ca vart 7:e år.
Men då jag inte hittar en enda skrivelse om detta så låter jag det vara osagt, och bara något jag fortfarande själv tror starkt på. 😉 😀

Hur som helst så har jag upptäckt tre saker som jag verkligen ändrat uppfattning om inom loppet av en vecka.

Det första var när jag skulle äta min älskade bakade potatis på ‘gotlandsvis’ med svart caviar, gräddfil och majs. Något som serverades som ‘nattamat’ i Visby på 90-talet. Och även på Vattenfestivalen i Stockholm (till min och mina vänners lycka! 🙂 ) i mitten av 90-talet minns jag. Då med vitlöksdressing. Men då varken jag o mina vänner hittade den där rätta dressingen någonsin utvecklade vi vår egen variant, som blev med gräddfil el. Creme Fraiche istället. Liten smörklick på toppen och kanske lite vitlökssmör gjorde det till nästan samma grej.
Och denna har jag ätit någon gång om året ibland. Då sambon inte delar fäblessen för ens bakad potatis så blir det inte så ofta. 😉
Hur som.
Sist jag åt den var det med ‘storkornig’ svart rom/svart kaviar – typ Abbas. Men då tyckte jag det var så hemsk äckligt med de stora korna fick jag för mig.
Så nu, ca ett år senare när det var dags igen köpte jag småkornig svart kaviar. Och fy faaan vad det var hemskt! Det var som grus i käften och inte alls den där angenäma salta fina smaken jag mindes från 90-talet.
Så, är det Kaviar:en som ändrats eller jag? Jag inte vet jag. Jag tror ju såklart att den kaviar vi fick var mycket bättre då och ngt jag inte kan köpa i butik.
OCH att jag har ändrat mina smaklökar.

Den andra grejen var när jag blev bjuden på middag på Pizza Hut av sambon i veckan. Jag kan räkna mina besök på Pizza Hut i mitt liv på en hand. Senast var jag och sambon på samma restaurang som härom dagen, men den gången tog jag en ‘italian’, och den var INTE så bra. Denna gång provade jag en pan pizza, och OJ vad god den var! haha! Solnakullan är inte så med i matchen alltid. 😉
Hade fått för mig att jag inte gillade det där fluffiga innan… Ja jösses. Vad roligt livet är alltså. Och vad lustig jag är.
Sambon tog en asgod variant med pepperoni och jag tog en egenknåpad variant, typ vegetarisk fast med skinka. Och min var god som fasen, med massor av tomater och vitlökstomatsås, men pepperonin gick inte av för hackor heller.
Men att jag var 40+ när jag upptäckte att Pan Pizza är SÅ jäkla gott… say no more.

Den tredje saken jag ätit i veckan när jag var i skolan/på praktiken (odefinierbart 😉 och orkar inte förklara just nu) är en ostfralla. Alltså inte en fralla med ost i, utan en med liksom lite ugnsrostad ost på toppen. Alltså, aaah! Detta som jag nästan avskytt i hela mitt liv visade sig vara sååååååååååååå gott helt plötsligt?! Ja men vad är det om inte 7-års-smaklöks-krisen, så säg? 😀 😀 😀

Min nya egna favvo-pizza hos Pizza Hut kommer att bli: med vitlökstomatsås, rödlök, färska tomater, pepperoni och basilika! 😀

Alltså, jag har kommit på vad basilika smakar! Den smakar sol och jord! Så mycket sommar och glädje i den grönskan! Blir glad och lycklig varje gång jag äter den. 🙂 ♥
För övrigt en sak till jag upptäckt bara inom de senaste två åren typ. Kärleken till basilika alltså. 🙂