Jag, min affär & mitt kontor – Del 2

En liten nostalgiserie om mina drömjobb sedan jag var liten. 🙂
Del 2.

Här hittar du Del 1 av min lilla nostalgiserie.

När jag var liten älskade jag också att leka kontor och post.
Eller resebyrå. Allt som innefattade papper i alla dess slag egentligen.

Att pyssla, skriva och organisera bland papper, ‘bokningar’, ‘räkningar’ mm var något jag älskade!

När jag var tonåring var det jag som satt med miniräknaren i högsta hugg och sedan förde över alla siffror i föräldrarnas deklarationer för att jag tyckte det var så kul att skriva och hålla på med sånt.
Och som den sosse jag är uppväxt som tycker jag fortfarande det är lite kul att fylla i och skicka in deklarationen än idag. 😉

Hur som helst.
Jag fick när jag var liten ett ‘post-kontor’ av farmor & farfar i julklapp och jag var SÅ lycklig!
Där fanns ngn liten minivariant av post (stor som i ett brädspel typ), men jag tog snabbt stämplar (alltså den stämpeln kommer jag ihåg att jag ääälskade! En egen poststämpel… ♥) och blanketter och allt som hörde till och gjorde mitt eget postkontor. Tänk så många ggr jag måste lekt post med farmor. 😀 Fina härliga farmor! TACK farmor! ♥
När jag inte var med farmor fick väl syster stå ut några ggr, sedan var det nog några vänner som fick genomlida mitt ‘POSTKONTOR’. Men jag älskade ju även att leka själv. Bara jag fick organisera och pyssla med mina stämplar och papper och blanketter…

På tal om post så har jag en rolig historia om ett av mina första jobb jag sökte som vuxen.

Men en liten anekdot i lekvärlden först:
Jag fick av mamma en fin liten leksaks-Singer-symaskin när jag var ca 10 år.
Den var vit och röd och fungerade precis som en riktig symaskin. Superfin var den.
Fast det första jag tänkte var: ”Ah! Man kan ju räffla saker med nålen, bra! Då kan man ju göra biljetter!”
Alltså, jag och papper…
Det är en fetischhistoria. 😉

Jo! I juni 1990 gick jag ut gymnasiet. Och hade just tackat nej till ett drömjobb på en reklambyrå, för att jag hade fått för mig att jag hade telefonskräck…
Please, påminn mig inte om detta, för det är mitt absolut största misstag i mitt liv. Så den storyn tar vi en annan gång…
Sen sökte jag i alla fall en massa jobb både inom butik och annat.
I början av 90-talet var det så exotiskt som att DN hade en egen bilaga med jobb typ tre gånger i veckan. Jag repeterar: En egen bilaga!

Jag minns att jag var på ett par intervjuer i några klädbutiker. Och på den tiden var intervjuerna inte så avancerade.
Men när jag gick inne på Gulins, på Hötorget (ja men hej vad gammal jag blev nu då 😉 ) och gick runt med hon som intervjuade mig, i butiken, och hon frågade: ”Skulle du lätt kunna matcha en slips med den här skjortan?” så föll det. Haha! Näe, någon klädförsäljare blev jag inte.

En annan intervju jag minns mycket väl var den hos Postgirot. Herregud, är det någon som är född 80- eller 90-tal som ens vet vad det är/var?
Hur som helst.
Jag fick en intervju på Postgirot, och tjänsten var väl att sitta i en post-dröm-lucka och göra alla de där postsysslorna jag drömt om sedan liten typ.
På Postgirot var proceduren lååång. Minns att vi var många där samtidigt och vi fick göra tester (minns inte vad de innebar) och fylla i många blanketter med frågor.
Sen fick man efter typ 1 timme med blanketter och annat komma på en kvarts intervju.
Och där, där kom frågan, som jag var så oberedd på: ”Är det här ditt DRÖMJOBB??!”
Och jag minns att hon sa det som att det gällde liv eller död.
Och då blev jag nästan full i skratt och fick väl fram att; Nej DRÖMJOBB kanske det inte var, men…
Och där fick jag inte det jobbet.
Vilken jäkla förlust för dem kan jag säga!

Tror det var detta hus jag var i på intervjun:
IMG_20150512_145721

Men såhär i efterhand tror jag bara det handlade om, det som jag alltid hävdar; Jag och intervjuaren klickade inte! För hade vi gjort det hade hon förstått hur mycket jag älskade det jag skulle ha arbetat med hos dem… Jag hade varit BÄST i postluckan! Inga tvivel på den.

Men så blev de inte…

Snart kommer del 3, då får du se hur det blev… när jag fick mitt första ‘riktiga’ jobb. 😉

sign-150330-8

 

 

 

Skriv gärna en kommentar så blir jag superduperglad! =) Jag svarar här i kommentarsfältet så fort jag kan. Tack för att du läser min blogg!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s