”När man slappnar av blir man sjuk”…

Ja den har man ju läst och hört om. Och varit med om någon enstaka gång innan. Men det var länge sedan nu.

Som sagt så började jag ju småkraxa lite redan natten till den 22:a (sista jobbdagen innan jul- & nyårsledigheten). Och den sista dagen på jobbet kände jag mig lite krasslig, sög på halstabletter på löpande band och trodde till och med jag hade feber när jag kom hem från jobbet. Men icket, tack och lov! Tempen stod på stadiga 36,8 grader. 🙂

Men sen gick det utför…
Den 23:e kom mamma, och jag kände mig ändå okej, hade tappat liiiite lite röst, men det var ingen fara tänkte jag. Men, att babbla och skratta sig igenom en halv natt var ingen hit för varken stämband eller hosta… Julafton var helt okej ändå, fast rösten nu nästan var helt tappad. Men det är som sagt mycket svårt att vara tyst när man umgås med mamma för första gången på typ ett halvår, och vi alltid har så kul och har så mycket att prata om.

Juldagen var det såklart därför ännu värre.
På annandag jul åkte vi till Säter, och nu hade jag inte mycket röst kvar.
Men det är även svårt att vara tyst med älskade svärisar. ♥
Jag har verkligen i dessa dagar insett hur mycket jag egentligen pratar, hahaha! 😉 😉 😀

Vi åkte sen hem från Säter i måndags redan, och tur var väl det för alla parter. För jag har sedan dess hostat mer och mer för varje minut typ. I natt var det så illa att jag la mig i soffan, får både min och K:s skull.
Och det var nog tur, för i natt har jag inte sovit mycket.
Vaknade sedan vid kvart i 9 i morse, av ytterligare en (av typ 25 under natten) torrhostattack. Kan även meddela att jag till och med DRÖMDE om att jag fick hostmedicin, hahaha! Så man kan säga att jag bestämde mig redan i natt för att ringa vårdcentral i morse.
Sagt och gjort. Ville helst bara somna om i morse, men syster påpekade att det nog var bäst att ringa först, så jag fick en tid idag. Smart såklart. Sagt och gjort. Ringde (nr hade jag redan kollat upp i natt under en av alla vakna perioder…) vårdcentralen och efter 5 minuter ringde de upp. Hon hörde direkt problemet, 😉 och sa: ”Jag har en tid redan 11:30 om det skulle funka?”
– Absolut! Den tar jag gärna!
Puh! Så skönt!

Så 11:30 var jag på plats, då K skjutsat mig till centrum.
Hann inte ens hälsa på min Dr, som kom ut ur sitt rum och sa:
”Ofelia? Här har du en röd lapp, det är första prio, gå till labbet där borta och sen kommer du tillbaks.”
Snabba puckar, det gillas.
Tur dock att jag varit på stället innan med Kalle och visste var det låg, så jag gick rätt in, istället för att sätta mig i ett väntrum med typ 20 pers, som jag säkert annars gjort… vore så typiskt mig…

Där inne fick jag hjälp på en sekund. Först stick i fingret & sedan en lång jävla tops ner i halsen… Alltså… Har säkert gjort detta förr, men FYFAN vad otrevligt det var. Mest för att jag höll på att kräkas, haha!
En torr tops på stället där det just nu alltid är som ‘torrast’ i halsen är liksom ingen önskedröm. 😉
– ”Så, då var det klart! Nej, vänta, jag måste ju ha ditt person-nr.”
(1 minut innan detta hade jag hört denna sjuksköterska och en annan pratat om att det just idag är den 30:e december och nyårsafton i morgon)
’71…12…30…’
– ”Tolv… TRETTIO?” sa hon frågande, log lite och såg medlidande på mig.
‘Jaa jag vet, härlig present där här’ sa jag och skrattade.
– ”Men stackare. Stort grattis på din födelsedag i alla fall! Och gott nytt år!”
Sen tror jag hon och den andra sköterskan grattade mig typ 3 gånger till innan jag hann iväg igen.
Härligt med fina människor och lite medlidande en dag som denna iaf. 🙂 ♥ ♥

Gick tillbaka till min Dr, som sa att proverna inte var riktigt klara, så då passade jag på att gå på toa. Väl tillbaks ett par minuter senare så fick jag bara vänta i högst 4 minuter.

– ”Ofelia, proverna visar ingenting. (Har fick jag smått panik först i någon microsekund, då jag ju själv känner mig en aning ‘sjuk’ och jävligt less på detta…) Ingen infektion, inget i halsen, bla bla… du är frisk.”

‘Okej… Det är ju bra, men…’
– ”Du skulle behöva något för hostan va’?”
‘haha, ja tack, det vore fint att få sova lite.’
– ”Aha, du vill sova?” sa han och skrattade med glimten i ögat.
‘Ja det vore trevligt som omväxling.’

Och så var det sedvanligt ‘andas djupt’ några gånger, ‘hosta’ osv…

– ”Du, jag gör så att jag skriver ut lite Cocillana till dig och skickar det till Apoteket på en gång, okej?”

Ja tack! TAAAAACK Dr. T!

Förbi min favvokiosk och köpte lite Vicks, sen direkt till Apoteket.

11:30 hade jag läkartid, 11:53 hade jag hostmedicinen i handen. (Och då var det ändå kö till recepten på Apoteket). Vi gillar när det går fort och smidigt! 😀

Jag har fått Cocillana en gång tidigare i mitt liv, för typ exakt samma grej, och det var 11 år sedan.
Då fick jag myyycket förmaningar på Apoteket om ditten och datten.

Idag sa han bakom disken lite försynt:
”Du får hålla reda på dig själv om du ska jobba eller köra bil, så du vet vad du gör.”
– Tack jag vet, men det är först på måndag, svarade jag.
”Okej, vad bra.”

Man kan tror att jag slängde mig över denna ändock efterlängtade lilla flarra när jag kom hem, men nej, är man präktig som jag så är man. Läste bipacksedel först och tog sedan en hutt exakt mittemellan de rekommenderade måtten. 😉
Men alltså, det känns ju som ett mirakel rätt ner i halsen på en gång.
Brände mer än julsnapsen i både hals och bröst 😉 , men direkt känner man nästan skillnad. Powerful stuff.
Har faktiskt inte tagit något mer ännu, men lär bli lite innan det är dags att sova.

Alltså, GUD vad jag nu hoppas att detta hjälper på traven.
Glömde fråga Dr om hesheten/den tappade rösten, men googlade på 1177 innan att det oftast tar ca TRE veckor innan rösten blir ‘hel’ igen… Stor suck på den. Detsamma verkar gälla hosta oftast, men antar att min hosta antagit en annan proportion än den som tänktes där, med tanke på hostmedicinen, så där hoppas jag verkligen att det går lite fortare nu. Har ju redan hållit på en vecka dessutom…

Ja men vad kul det var med 12 dagars ledighet hörni. 😉
Ställde in både mitt firande med syster och mamma idag, inbjudan till nyårsfirande hos grannar i morgon samt en efterlängtad middag hos oss med min Farbror med familj på lördag. 😥
Skit alltså.
Jo då, lite bitter får man vara på sin födelsedag & allt. 😦
Som tur är så är jag ju inte långsint, så det har gått över inom en kort framtid. Dvs. om en kvart typ.  😉 😉 😀

I januari tar jag igen alla kalas, så det så!

Kör födelsedagen i ett eget inlägg, för här blev det ju bara sjukdomsprat. 😉
Sorry för det.
Men det får bli i morgon, för nu måste jag sussa känner jag.

Puss på er! ♥

sig-151106-19

 

 

 

 

 

Skriv gärna en kommentar så blir jag superduperglad! =) Jag svarar här i kommentarsfältet så fort jag kan. Tack för att du läser min blogg!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s