Gillar hösten igen

Ni som hängt med mig ett tag vet ju att jag förr om åren redan i min lilla inforuta om mig själv och bloggen skrev att jag verkligen hatade hösten. Starka ord, men så var det. Jag avskydde när sommaren tog slut och blåst, orangea (har nu googlat detta, som jag stört mig på och undrat mig blå på grund av i typ 30 år. Och hittade just denna text: ”Vill man absolut böja orden så är orangea och beigea bättre än oranga och beiga. Detta framgår också av Svenska Akademins ordlista.” TACK! Då kommer jag alltid skriva så i fortsättningen!) och röda löv tog över livet. Regnet hade jag dock såklart inget emot då heller. 😉

Men för två år sedan, tror jag det var, så hände något. Förmodligen var det en hiskeligt het sommar, liksom denna. Kom nu inte och säg något annat om sommaren alltså…
Så jag fick nog. Jag ruttnade på värmen. Satt alltid i skuggan, tyckte det var sjukt jobbigt med hettan, och välkomnade helt plötsligt hösten med ÖPPNA ARMAR. Mycket underligt, men så var det. Och så är det sedan dess. Nu älskar jag dock inte sommaren lika mycket längre, haha! 😉 Livet alltså…

A ja, åter till hösten.
Jag måste ändå erkänna att jag fortfarande tycker att gröna träd och blader är finare än orangea och röda, oftast. 😉
Men jag jobbar på’t.

Idag när jag gick från bussen hemåt så var det ett himla härligt väder. Det var väl ca 15 grader (rätt perfekt om du frågar mig!), den sista solen sken igenom molnen, några härliga regndroppar letade sig fram och trots att det blåste en del så var det rätt ljumma vindar. SÅ får gärna en höstdag se ut. Fast mer regn och mulet gör mig ingenting om det inte blåser satana, det gillas icket. 😉
Men som igår när alla förbannade den regniga och gråa dagen, ja då fick min molliga själ ro.
Såå himla mysigt. Och SKÖNT.
Friskt. Härligt.
Bästa vädret.
REGN.

Eftermiddagens höst i Noras Borg:

img_20160929_174054

img_20160929_174124

img_20160929_174134

img_20160929_174438

Avslutar med tisdagens morgonbild i väntan på bussen kl. 06:50:
(Himlen var mer rosa i verkligheten, men orkar ju aldrig ställa in kameran ordentligt i mobilen, så det blir såklart ‘auto’, och då blir det ju sådär orange:t
(FAN! Där kom en till böjning! Kanske därför jag inte gillar orange:t heller? haha, mycket jag inte gillar. 😉 )

img_20160927_065038

PLU.

sig-151106-21

 

Vad har du för rosa drömmar?

Hörni, kom igen nu!
Nu är ni ju iaf 10 som läser, typ. Iaf de jag vet om. Sen figurerar det ju en drös man aldrig vet något av…

Men jag eftersöker fortfarande ett tema för en rosa onsdag:
2016-11-30 – ÖNSKETEMA – Vad vill du se? 🙂

Hit me!
Jag är ju som sagt rätt tradig när det gäller mina rosa teman. Det är kläder, väskor, socker, hus, bröllop och så.

Har du någon idé?
Vad som helst, det vore kul att få en utmaning!

Puss & tack på förhand! ♥

sig-151106-36

 

Lexington does it again!

Jag älskar ju Lexington. Det är ingen nyhet.
Mest inredningsprylarna. Finns vissa kläder också, men inredningen är outstanding, då jag alltid varit en sucker för marint, som i alla fall från början verkade vara det som det låg mest fokus på. Det är i och för sig kul att det kommer in lite annat än marint också, såklart!

Som nu… När de kommit med en tapetkollektion.
Alltså…

lexington-wallpaper
Kolla in den här med bokstäverna på… Så enkelt men sobert, och SÅ jag!

emoji-hjartogon

lexington-wallpaper5

lexington-wallpaper6

Finns ju en del annat fint också:

lexington-wallpaper1

lexington-wallpaper2

lexington-wallpaper3

lexington-wallpaper4

Alla bilder lånade från LEXINGTONCOMPANY.
Och alla tapeter hittar ni HÄR.

lexington-logo

sig-151106-25

 

Det här med lockigt hår

När jag var yngre, ja men säg ca 7-20 år eller nåt, så hade jag jätterakt hår. Jäääätte-rakt som Felix Herngren körde i en sketch för hundra år sen och som bara jag kommer ihåg.
Men i alla fall.
Jag permanentade mig flera gånger i unga dagar. Och det blev alltid suuuuuperkrulligt, då jag har tunt hår, dock en jäkla massa av dem. (= tjockt ändå)
Hur som helst.
Gladast var jag när permanenten hade gått ur lite och blev mer ‘lite lockig’.

Typ såhär:
gotland-94-1 gotland-94-2

Ja just.
Alltså… Längden på den där pagen kan ju diskuteras alltså…

Hur som helst så tror jag att jag redan då, vid 20+ började få lite självfall och lockar, för 1992 såg jag ut såhär, och det var faktiskt ingen permanent när jag tänker efter.

10457687_10154456618140515_2010593049615370361_o

A ja.
Det jag vill komma till, är att man aldrig är nöjd.

Jag lockade ofta håret med locktång när jag var 18-23, mellan permanenterna.
Om du frågar mig så blev det snyggare. 😉

Jag 1992
Jag 1992

Och som sagt, jag fattade väl inte, och märkte väl inte då vad som ruvade där under… hehe.
Men NU vet jag. Trust me.
Det är idag ett under att jag önskade mig lockar, då pappa givit mig dessa från himlen på senare år…
Alltså, tack pappa, men det räcker nu. 😉 😀

När man sovit med nyduschat hår....
När man sovit med nyduschat hår….
När man sovit med nyduschat hår.... Part 2
När man sovit med nyduschat hår…. Part 2
När man sovit med nyduschat hår.... Part 3
När man sovit med nyduschat hår…. Part 3
När man sovit med nyduschat hår.... Part 4
När man sovit med nyduschat hår…. Part 4
Eller när man haft tofs en hel dag med nytvättat hår. (Nej det är inte flottigt. Det är en jävla hårolja, som såklart bara visar sig där det inte borde.)
Eller när man haft tofs en hel dag med nytvättat hår. (Nej det är inte flottigt. Det är en jävla hårolja, som såklart bara visar sig där det inte borde.)
Kan även se ut såhär när man vaknar...
Kan även se ut såhär när man vaknar…

Slutkläm?
FUCK självfall eller självlockigt hår eller vad det nu kallas.
Ge mig tillbaks mitt raaaaaaaaaaka hår nu!

Eller låt ett under hända och låt mig få träffa en frissa som förstår mitt hår/mitt tänk…
(Den enda som gjorde det har jag gjort slut med jö, sjuuukt jobbigt!)

Dagens O-landsproblem. 😉

/MVH hon som ALLTID har håret i tofs! ALLTID.

sig-151106-25