NÅGRA AV DE SÄMSTA SAKERNA JAG GJORT I MITT LIV

1.
Denna punkt blir låååång, bara så du vet! 😉

Tar upp tråden från ‘De bästa saker jag gjort i mitt liv’, då jag praktiserade på en reklambyrå i gymnasiet.
Går ju inte att länka som det ska just nu, så här kommer den:
https://solnakullan.wordpress.com/2016/08/27/nagra-av-de-basta-saker-jag-gjort-i-mitt-liv/
Ja jösses, det är faktiskt topp-1 av de sakerna som grämer mig mest.

Hur som, så här var det.
Jag (och min Partner A faktiskt!) praktiserade på en reklambyrå när vi gick HK på gymnasiet.
Det var en skön snubbe som var VD för företaget, som både jag och A gillade. (A jobbade för hans fru, som hade kontor i samma lokal)
Det var ett litet företag med ca 5 anställda. Jag jobbade med en tjej som hette Anna-Karin eller liknande.
Det hon gjorde var att ‘layouta’ blanketter (just blanketter, typ fakturor mm, var deras ‘specialitet’. Tänk att detta var 1990, det fanns knappt en dator i var mans hem då…) och utforma logotyper. Jag satt bredvid, men fick jobba själv också ganska fort. Det var kul som FAN!

Till min stora miss i livet:
En snubbe som jobbade på stället gillade jättemycket det jag gjorde, så han (inkl. VD:n) frågade om jag ville jobba för dem efter praktiken.
Jag frågar om det då måste ingå att svara i telefon… (Jag hade då fått för mig att jag hade någon slags telefon-fobi. Vilket jag iofs fortfarande har, haha!)
”Ja men jo, det kan jag ju inte säga nej till. Så är det Ofelia. Det måste du.”
Varpå jag säger:
”Tack, men nejtack, då går det inte”
Och han tycker det är så synd, eftersom jag är så duktig.


Ridå.

Och där tog den reklamdrömmen slut.

Att komma in i reklambranschen som ‘lärling’ finns inte idag. Men jag hade chansen där.
Say no more.

Jo, jag säger en sak till.
Jag träffade VD:n på en fest två år senare, och då frågar han mig:
”Vad gör du nu för tiden då?”
– Jag jobbar på Åhléns.
”Ok. Men vad GÖR du?”
– Ja men jag säljer typ böcker och papper…
”Aha, ok. Du, vilken jävla waiste. Du hade ju talang!”
– Tack! Har du ngt jobb till mig nu då?
”Nä, jag har just konkat. Men jag har startat en ny verksamhet, men det är inte samma grej.
Så det enda jag kan säga till dig är: Plugga! Grafiskt! Det blir bra. Hej!”

Ridå igen.

Och där tog reklamdrömmen VERKLIGEN slut.

Fett korkad man kan vara ibland alltså.
Som att jag inte svarade i telefon på Åhlle liksom…

MEN.
Jag är också i tron om att ALLT har en mening. ALLTID.
Så vore det inte för detta så hade jag aldrig mött många av mina idag bästa vänner via Åhlle, bland mycket annat.
Men ångra sig lite kan man ändå få göra.
Det hade varit kul.
Och en ‘gratis’ skola.
En reklamutbildning är INTE billig, varken då eller idag.

A ja, jag väljer ändå mina Åhlle-år och vänner och erfarenheter därifrån varje dag över det!

2.
Att ‘göra slut’ på ett ruttet sätt med min fd bästis.
Men jag var inte kapabel till annat just då.
Jag orkade helt enkelt inte face:a det.
Men det var ändå lite fult att låta det rinna ut i sanden, efter 20 år ihop.
BAD of me.

3.
Att säga upp min lgh i Vällingby när jag flyttade ihop med exet.
Jag borde gjort som vår styvpappa, behållit den och hyrt ut den. Då kunde jag ha flyttat tillbaks efter Singapore-dumpningen och sluppit 33 flyttar…
Men även där hade jag missat en massa roligt, tokigt, jobbigt och värdefullt på vägen.
Återigen: ALLT har en mening!

4.
Att jag INTE lyssnade på, och framför allt frågade mor- och farföräldrarna för lite medan de levde.
Och gav dem för lite tid!
Förlåt! Jag älskar er för evigt, och jag längtar tills vi ses igen.

5.
Att jag var så obstinat och vägrade prata och naturligt lära mig engelska när jag ändå delvis hade min brors amerikanska pappa tillhands under uppväxten.
Såååå jag, såååå onödigt jävla DUMT!
Jag kunde haft det gratis idag liksom.
Istället är jag livrädd för att prata engelska med folk idag. STUPID OFFE!
A ja, jag förstår (hahaha! Jag är för rolig ibland alltså) och kan såklart prata, men jag gör det inte lika enkelt och härligt som min bror. (Och är alltid rädd för att säga fel… zzz…) Det vore en dröm!

PS. Vi får väl snacka american English in heaven du och jag Larry istället. Ta hand om de våra så länge där uppe. RIP.

Det finns säkert hundra saker till som jag inte kommer på nu, men this is it for now.

Tack för att ni läser. Och TACK för alla era fina kommentarer här i bloggen.
Moahahahahahahahahahahahaaaaaaaaaaaaaaa!

PLU

 

Min husgud

… heter Per Gessle, för den som missat det.

Han har betytt så jäkla mycket för mig.
Jag har bloggat så många ggr om detta. (Men det kan aldrig blir för mycket enligt mig. 😉 )
1981, när mormor och morfar går in på NK i Farsta en jul (jo det fanns där då, minns fortfarande var det låg och hur det såg ut) på musikavdelningen och frågar efter något populärt i musikväg till ett barnbarn. Och kommer med GULDET i ett paket till mig, i form av kassetten ‘Moderna Tider’ med GYLLENE TIDER.
Tack igen mormor & poffa! Det bästa ni gjort typ, haha!

GT alltså, och Per Gessle (som skrivit nästan alla låtar) är ju något helt magiskt.
Och för mig då, 9 år gammal var det världsomvälvande.
Det var svensk pop, med trallvänliga melodier, men med texter som redan då fångade mig. Japp, det är sant. Jag var en djupt tänkande liten tjej redan då. 😉
Så jag blev hooked på en gång. Äääälskade dem!
Och som jag också bloggat om, så om jag måste/någonsin skulle göra en tatuering, så skulle det första bli deras logga.
Så djupt sitter de i mitt hjärta och själ.
Bästa jag vet!

Hur som.
I går kväll (läs lördag kväll) när jag pratade med mamma berättade hon att Per Gessle varit med i Go-Kväll! Aaaaah!
”Ja men det går väl i repris” sa mamma.
Nej nej mamma, när man har internet och är 70-talist googlar man upp det på play när man vill se det.
Och det ville jag, så fort jag kände att jag var klar med kvällens julklappsinslagning… (är det ens ett ord, haha!)
Jag erkänner att jag avslutade lite tidigare än planerat, just för att jag var så nyfiken på PG.

Och gulle-PG var så korrekt men fin som alltid.
Älskar också Pekka Heino. Mjuk och mänsklig. Fin liksom.
Så det var fint att se.
Sen framförde PG en jättefin låt på slutet också.
Gillar PG:s sololåtar. (‘Här kommer alla känslorna på en och samma gång’ är stor-favvon!)
ÄÄÄÄLSKAR Roxette! (Hela ‘Look Sharp’ är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ bra!!!)
Men kärleken till GT har inga gränser, haha! 😉 😉

https://www.svtplay.se/video/15966822/gokvall/go-kvall-avsnitt-70-5

Mammas stories

… är alltid lika spännande och/eller roliga att lyssna till.

Igår (läs i fredags kväll) när vi pratade, så frågade hon mig om vem ‘Kulturprofilen’ var i och med allt snack och alla rubriker de senaste dagarna. Och det hade jag såklart tagit reda på, haha!
Det var ett namn och ett ansikte jag aldrig hört talas om ever, och inte mamma heller. Men när jag sa vem han var gift med säger hon: ”Nä men fy fan, den kossan!”
– haha, vaddå kossa? Varför är hon en kossa?
”Äh, orkar inte ta det nu. Men hon bodde med L (brors pappa) och L (bror). Vi tar det sen.”

Hon hade besök hemma då, så vi hördes igen efter någon timme, varpå att hon berättar att L & L bott i ett kollektiv i Bromma med denna fruga till ‘Kulturprofilen’. Och hon var en ‘stöddig och fisförnäm ko’ enligt mamma, hahahaha, älskar hennes ordval! 😀 😀 😀
”Ja men det passar väl bra att hon är gift med honom då!” blev slutklämmen, hahahahaha!

Ibland önskar jag att jag hade en inspelningsfunktion när jag pratar med henne i telefon, för hon har så sjukt roliga stories så ni anar inte.

Mamma Mia.

 

Ut i natten…

ska jag inte i natt.

Men det är alltid lika kul att kolla in vad ni läsare har klickat in er på.
Nej, jag kan inte kolla IP-adresser, så jag har ingen aning om vem som kollat vad, men jag kan se hur många ggr ett visst inlägg visats, och det är alltid lika kul.
Mitt absolut mest klickade inlägg någonsin i denna blogg är ‘GÄÄDEK JÄÄMIT – God damn it!’. Det är lite lustigt, och skrämmande, haha!
Såg ni serien Svartsjön förresten? (Vem frågar jag? Hohooo? Alla ni som alltid kommenterar, hahahha!)
Såhär skrev jag iaf om serien i december 2016. (Och snart kommer säsong 2 har jag hört, ryyyys igen! Hua! Men nej, kommer inte kunna låta bli att kolla då heller. 😉 )
https://solnakullan.wordpress.com/2016/12/02/gaadek-jaamit-god-damn-it/

Okej, åter till varför jag skrev ‘Ut i natten’.
Ett annat blogginlägg som var läst flera ggr var nämligen just det, när jag skrev om Hasse Carlsson.
Här kan du läsa det:
https://solnakullan.wordpress.com/2014/04/11/sa-var-det-fredag-igen/
Så jag var tvungen att lyssna på låten som jag älskar älskar älskar så himla mycket.
Vila i frid fina du.
(Kan inte göra hjärtan längre, jävla WordPress! 😉 Men här ska det vara ett hjärta iaf. Får väl fixa ett eget.)



PLU på er!

 

I had a friend

Japp, nu blir det personligt, fullt av minnen…

Hon var, liksom jag, full av känslor, eller som många säger ”en känslo-människa”.
Säger som Mia Skäringer: ”Det är ju så jävla illa med mycket känslor, eller!!?”

Så varför skriver jag just detta just nu?
1. Jag lyssnar på INXS, ett av hennes absoluta favoritband.
2. Jag saknar henne, men kan inte ta kontakt pga olika orsaker.

När Michael Hutchence (sångaren i INXS) tagit livet av sig, och jag läst det på text-TV (japp! Det var innan INTERNET kära vänner, sug på den!) och ringer upp henne på jobbet… Mamma Mia, hon blev helt utom sig stackarn. Hon var tvungen att gå ifrån jobbet så ledsen och bedrövad hon blev.
Nu kanske det låter som att jag förringar det här. Nej då. Jag skriver bara som det var.

Det jag däremot tänker på nu, är att jag undrar hur hon reagerade när hennes andra stora idol George Michael dog. (Då jag själv dog en smula) För då kunde jag inte vara där, då vi inte finns i varandras liv på det sättet längre. Och ja, det är ett val jag själv gjort. Men det utesluter inte att jag saknar henne hundra gånger om ibland. Ibland varje dag. Ibland kan det gå veckor. Men ofta finns det någon liten låt, en röst på TV, film eller radio, något uttalande, något sagt eller läst som jag skulle ha velat dela med mig, som bara hon hade förstått…
”När händerna på nummerskivan bränns” som Carola sjöng… 😉
”Ja men riiiiiiing då!” säger och/eller tänker du.

Tack för omtanken, men så lätt är det inte.
Få vet historien, de närmsta vet, det räcker.
Och nej, jag kommer inte att ringa.
Jag skulle däremot kunna skriva en mindre roman om och till henne, men det är en helt annan historia.

Men tills dess, må våra 20 underbara härliga och helt oförglömliga år tillsammans vila i frid med de minnen vi har ihop.
Jag glömmer aldrig de åren, jag värderar de högt som fan, och TACK kära DU för allt, fast jag vet att du inte alls läser här.

PLU.

PS. Att jag nu hör ‘Liberian Girl’ med Michael Jackson i mina lurar är bara för komiskt… Och bara DU skulle förstå…

PS2! Vad fan är oddsen? Jag googlade hans (Michael Hutchence) namn för att kolla att jag stavade det rätt, men sen kollade jag inte mer på den googlingen förrän en kvart senare när jag skulle stänga ner den fliken i datorn… Och då står det att han dog den 22 november (när jag skrev detta!) för exakt 20 år sedan…! Alltså, det är fan crazy… Tecken, tecken.
Jag kanske ska ringa DIG ändå? haha.
A ja, skumt i alla fall, var bara tvungen att lägga till det.