LUCIA

Glad lucia på er alla där ute!
(Fick visst en till följare i natt såg jag förresten, dock ett diffust konto as always, tror det är gamla troll som följer mig egentligen, men whatever: Välkommen då!)

Hur som.

LUCIA – 13 december

Lucia är ju något nästan heligt för oss svenskar.
Oavsett om du är barn, tonåring, förälder eller något däremellan.
Oftast har du en känsla för lucia i alla fall.
För mig är de bara ljusa faktiskt.
(Hittills, knack knack. 😉 )

Här kommer några luciaminnen från mig.

De första minnena jag har av lucia är från skolan (1-6), (då jag hade en smått traumatisk och rörig dagisperiod.)
Jag älskade mina skolår från 1-6!
Vi hade dock en lite speciell musiklärare. Då vi var en rätt liten skola så fick han härja rätt fritt.
Och han hade verkligen en passion för ljud och ljus som märktes!
Vilket dock gav en del utdelning vill jag säga.
Vi hade en härlig kör och körde alla avslutningar i kyrkan. (Har iofs inget med honom att göra, haha.)
Men sen hade vi många ‘roliga timmen’-spelningar där hans ljud- och ljusgrejer alltid spelade in och gjorde det hela bättre.
Och sen hade jag ynnesten att gå i en klass som han satsade lite extra på. Jag vet inte om han såg potential i oss, men vi fick göra det iaf.
En egen show.
Tror iofs att det började men en vanlig ‘roliga-timmen’, då vår klass uppenbarligen ofta gjorde musikgrejer istället, haha!
Minns när vi körde ‘Thriller’ och ‘Hasta Manana’ bland mycket annat.
Kanske såg han något i oss där. Och i kören. Eller vad vet jag.
Hur som helst så gjorde vi i alla fall en show i skolan en gång, som fick stående ovationer.
Varpå vi gjorde den i en skola till.
Och en till.
Och en till.
Sen kanske det inte var så många till. (Minns faktiskt inte riktigt, men för en 11-åring kändes det som en riktig turné. 😉 🙂 )
Men slutklämmen var att vi körde den på Kulturhuset.
Det var fint.
Det är ännu finare att jag har en film därifrån. (På VHS dock, måste försöka omvandla den!)

Men OJ! Det här handlade ju inte alls om lucia, sorry, hahaha!
Så typiskt mig att hamna på andra spår…
A ja, det är ju min eeeeeeeegen blogg, så jag får ju skriva hur jag vill, vilken tur! 😀 😀

PS. Hittade en liten bild från när det begav sig.
Vi kallade oss ‘Black & White’ och hade bara svart och vita kläder.
Jag är dock inte med på denna bild.
Men den är såå talande för hela grejen.
11 år och alla var superseriösa, på riktigt.
Så gulligt! ♥
RIP Nordan. (Blonda killen dog helt plötsligt när han var typ 25, utan att ngn än idag vet varför. Så hemskt.)

Ser också här att vi fått dekor till och med, så det här måste vara på Kulturhuset. 🙂

Lucia i vår skola (1-6)då:
Som sagt, vår musiklärare hade sina egna idéer, och om lucia hade hade han just denna:
Vi sjunger endast luciasången på italienska, och vår lucia i skolan ska aldrig vara blond, för det var inte lucia!
hahaha, okej.
Så var det bara.
Så ”Sankta Lucia, skänk mig en tia…” (Alltså, jag skämtar inte, jag kan den inte än idag, den svenska varianten, om jag dock skulle komma den närmre lite senare i livet…) var inte vår melodi.
Nej nej. Det var den italienska visan.
”Sul mare Lucia
Lastro dargento”


(Två ovan rader är så jag minns dem, kan vara heeelt fel, men kan iaf sjunga den någorlunda. 😉 )
Och ja, vår lucia var aldrig blond.
Det var alltid mörkhåriga tjejer.
En gång var det min på den tiden bästis, A-C, med vanligt ‘svenskt’ cendréfärgat (jaa, det går bra att säga råttfärgat också! Jag har samma färg! 😀 😀 )
Vår musiklärare ogillade i och för sig också ‘divor’ (jo då, ni vet att de finns redan i 10-12-årsåldern), så de fick aldrig bli lucior.
Speciellt inte om de var blonda. 😉
Han ville ha vanliga men starka personligheter som lucior typ.
Ganska coolt ändå kan jag tycka idag.
Och om man tänker på dagens (och måååånga år tillbaks) klimat, så är det nog där jag formades också.
En bra skola helt enkelt. På många sätt.
För att köra ett Winnerbäck-citat igen som stämmer SÅ mycket in på mig:
”Nyponbuskar, nyponbuskor, hela vägen nyponbuskor, och nånstans blev jag den jag är nu”
(Det var myyycket nyponbuskar på vår skolgård)

Denna enda jag hittar på Spotify, och den är verkligen speciell.
Kan tillägga att vi inte ARR-TI-KU-LERADE orden på det sätt han gör i af.
Dock lite komiskt att det är med min KUNG Elvis.
(Inte överförtjust i varianten, men åtminstone den närmsta jag hittar)


Nästa lucia jag minns är i gymnasiet.
Det är en så lång (och rätt snaskig egentligen, haha, men den skiter jag i nu) historia, MEN:
Jag och min dansanta vän L fick förmånen att uppträda (dansa) på skolans luciashow. (Alltså, DET var coolt, bara så ni vet, haha!)
Vi blev nog dock aldrig tjenis och bundis med de i ‘ensemblem’, men vi fick våra 4 min på scen iaf, haha!
Och hur som helst så var det askul! Och ett minne för livet.

Någon i min familj filmade detta, men när jag och en annan vän än L ovan skulle börja filma oss själva några år senare så filmade vi över detta… rutinerade… NOT!
A ja, shit happens (Näää! Hatar det ännu till denna dag, hahahaha!)
Men, när jag började jobba på Å, så visade det sig att en kille som jobbade där gått i samma gymnasium, och i alla fall fotat en massa. Så jag fick fler foton på oss från honom!
Alltså, allt har en mening!
Så roligt! 😀 😀 😀
Ska försöka hitta ngt av dem och slänga in här.

Nähä, hittade såklart inget.
Men fixade det! 😀
Min nya scanner är bra, men lååååångsam, men här får ni en titt tillbaks till 1990.
Älskar hur min cykelbyxor (som jag för övrigt lånade av exets syster, haha!) ser lite stora ut.
Jag ser fan fit ut på benen!
Dit ska jag komma igen, var så säker!

Lucia på ÅH 423

Den först Lucian jag firade med den svenska sången. Det tog ett tag att lära sig, jo men faktiskt.
Älskar den gamla traditionen vi hade på jobbet då. Sjöng upp och hade oss och lussade i restaurangen. 😀
Ett av alla tusen- och åter tusentals bra minnena från Å. ♥

Har TYVÄRR ingen bild härifrån, men ska fiska hos han jag vet har! 😉

Lucia på Lucia-land

Men ååh, hur kunde jag glömma!
Innan gymnasiet så var jag ju på Sicilien med moster (som jag växt upp med sedan 5 års ålder) och extrapappa Benke.
Syster var utbytesstudent för ett år i USA då, så de tyckte väl jag också skulle se världen lite iaf, haha!
Hur som.
När vi sitter på en restaurang så kommer de och spelar för oss, hmm… ja ni vet hur det är i Italien… ”Ciao Bella” hela tiden, haha!
Hur som. Där kommer de och spelar och sjunger så fint vid vårat bord.
(Har såklart detta på foto också, någonstans…)
Och jag hajar till och säger: ”Mäh! Det här är ju vår luciasång!”
(Vi var väl där i mars eller nåt, så jag, 15 år och dum i huvudet fick inte ihop det)
Men sjunga med kunde jag. 😀 😀 😀
Det var ett kul tillfälle som jag aldrig glömmer.
För övrigt en resa jag inte glömmer heller.
Tack H & B för den och alla minnen.
Love you forever! ♥

Så, sulmare summarum, så har jag inte upplevt en riktig lucia på 158 år typ…

JO! Det har jag visst! Nu glömde jag en sak till!
Jag och min bästa Partner A var ju på en luciakonsert typ 2004 i Klara Kyrka.
När Adolf Fredriks kör sjöng.
Det var fint!

Men sedan dess?
Nope.
Nada nada och ingenting.

Ni då?
Kom igen nu, rassla till i kommentarerna nu!
För faaaaaaan vad ni är dåliga med det!

PLU

 

 

 

 

Skriv gärna en kommentar så blir jag superduperglad! =) Jag svarar här i kommentarsfältet så fort jag kan. Tack för att du läser min blogg!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s