Mello 2019 – Deltävling 1: Göteborg

Mitt namn i appen är för övrigt MELLOFFE – Det vitsigaste jag kommit på sedan Solnakullan typ. 😉 😀 😀 Så följ mig där om ni vill. 😀

Okej, här kommer då mina ord om alla låtar i första deltävlingen:

Melodifestivalen 2019 under en pressträff på SVT.
Foto: Jessica Gow / TT kod 10070

1 – Nano – Chasing Rivers
Det tar emot att säga att jag gillar låten lite. Eller i alla fall refrängen. Men shit vad falskt han sjunger, hua! Det där med körer är som alltid härligt dock. Gillar inte honom alls i övrigt.

2 – High 15 – No Drama
Gillar gunget, men rapen förstörde ju hela låten, haha! Nä men jag gillar’n!

3. Wictoria – Not with me
Zzz. Nä, ingen jättebra ballad. Och så har hon så jäkla skrikig röst. Det gillar inte Melloffe, alls.
Gillar dock klänningen.
Och JAA, regnet såklart!!  

4. Zeana feat. Anis don Demina – Mina bränder
Hennes sångröst kunde vi ju önskat mer av, men det svänger ju. Lite småskön sådär, men ingen hit.

5. Arja Saijonmaa – Mina fyra årstider
Nämen hahaha, vad hände nu?
(Tillägger att min kära mor ringde mig och fick mig att rösta på Arja för hennes skull. Gulligt, men jag ifrågasatte såklart min mors förstånd… 😉 )

6. Mohombi – Hello
Åh det här gillar Melloffe direkt. Fast nä, det blev inte så bra alls. Och ’yla’ var han inte heller bra på. Nä, sådär. Spretig låt på något sätt.
Det bästa var dock när danstjejen kom från på riktigt, fasen vad bra det lilla dansnumret var! Me like!

7. Anna Bergendahl – Ashes to ashes
Ingen favvoartist alls. Men låten är ju faktiskt bäst ikväll! Och byxdressen ascool, utan superhjältecapen då, haha!

Och ja, här någonstans var vi.
Jag och K poängsätter ju varje kalas varje vecka, och det som var roligt var att han satte ETTOR på varenda jäkla artist förutom de två sista. Nu gick ju inte Anna till finalen direkt, men det var nära tror jag. Eller så var det inte det.

Själv hade jag nog sett Anna till finalen direkt iaf. Resten är mer diffust. För som ni ser ovan så gillar jag ju lite ’barnsligare’ och ’hej-och-hå’-låtar liksom. Sånna jag blir glad av, som ändå inte blir FÖR tramsiga.

Whatever.

Det blir som det blir.

Nu ser vi fram emot nästa lördag med två av mina favoriter i tävlingen 😀 : Andreas Johnson och Liamoo. Aaah! Kan bli en lördag att minnas! 😉 😀
Eller förtränga, haha. Man vet aldrig. Jag hoppas på det första i alla fall.
Men när jag skriver förtränga så tänker jag på den hemska duetten som min idol AJ – Andreas Johnson gjorde med Carola för många år sedan. Den var såå hemsk. Dålig låt och deras röster gick inte alls ihop. Det var snarare plågsamt att se och höra.
Och då ska ni veta att jag verkligen ÄLSKAR dem båda! Kanske Carola lite extra då jag följt henne sedan FRÄMLING, såklart. Men AJ har också en speciell plats i mitt ❤ . MEN, deras röster ska INTE kombineras. Punkt.
(Känns tack och lov som de insåg det båda två rätt snabbt också, haha, för det blev inte direkt en platta eller ngt mer samarbete efter det… Och jag får hoppas att det för evigt uteblir. 😉 )

Men kan för mitt liv inte förstå varför Janne Malmsjö ska vara med i Mello… For real? Som Owe Törnqvist liksom… Men detta blir nog mer en ballad om jag får gissa. Men a ja. Det är väl för att försöka dra med den äldre publiken antar jag.
Gick ju sådär för Arja… stackarn.
Hade ju fått långt mycket större pubilk och röster om det varit någon UNG som sjöng om planeten och miljön och inte en 40-talist som 70% av Mellos målgrupp inte ens vet vem det är…

Ja men då hörs vi på lördag igen då. 😀

PS. Glömde ju att skriva om hela showen, och mina programledare, vilka jag älskar var för sig.
Jag tycker de skötte sig bra. Deras nummer med de istraeliska sångerna var asbra, annars tyckte jag det tyvärr var lite mellanmjölk (gillar egentligen inte uttrycket, men det passar tyvärr här), inga riktiga höjdpunkter liksom. Typ två skämt som var roliga på 1,5 timmar… Nä. They better shape up lite tycker jag!
Sarah var bäst. Resten bra men inga ovationer från mitt håll.
Hoppas på ngt riktigt kul nästa vecka från dem. 🙂

Puss på er!

300 sidor Persbrandt på ett dygn

är inlästa i min hjärna och i mitt hjärta.♥

Jösses alltså! Vilken bok. Vilken avhandling över sitt liv han gjort. Det är gripande på många sätt. Många och (känns ibland) långa utläggningar om teaterpjäser och teateranekdoter osv. MEN, dels är det ju halva hans liv liksom, så konstigt vore ju annars. Men för att vilja komma in i hela grejen och hans liv, som ändå ’memoaren’ handlar om, så måste man ju läsa det också. Annars blir det inte sammanhängande. Och ofta väver han/Carl-Johan Vallgren in lite andra grejer bland de där teaterhistorierna, så det krävs liksom att läsa varenda ord.
Så känner i alla fall jag.

Som sagt. Jag har läst över 300 sidor nu. På ett dygn. Och det är inte bara för att jag tycker Persbrandt är en intressant person. Utan för att det är bra skrivet såklart. Sådär så att man bara vill läsa vidare. Vad hände/händer sen i livet? För den är ändå skriven framåt, även om det kommer gamla anekdoter osv från förr för att förklara vissa saker så går den alltid framåt. Och jag gillar hur den är skriven! Jag älskar boken än så länge!

Förutom EN grej. Det är att de namngivit en person rätt typ tio gånger men minst två gånger har de namngivit honom vid helt fel vid förnamn.
Och då känner jag: HUR är det möjligt?! Det måste ju vara typ tio personer som korrekturläser boken innan den går i tryck? Eller?
Detta är inte första gången jag känner såhär eller tänker på det. Jag blir fan galen på det! Att ge ut sina memoarer och vara en så stor person som Persbrandt ändå är i Sverige, och så skrivs det fel på ett namn flera ggr… Nääe, det är inte okej.

Sen tänker jag; Kanske skrev ngn fel och Micke P tyckte det var lite kul så han ville behålla det bara därför. Det är den förklaringen jag vill tro på, för det är då mycket HUMOR på min nivå. Annars blir det bara jävligt B.

Om jag någonsin ger ut en bok ska jag lusläsa den själv 83 ggr och ge den till minst två pålitliga vänner och sen till ev. förlag. Och sen lusläsa den själv igen med mina vänner. Eller nya. HAHAHA.

A ja, kanske bara jag som är sånt kontrollfreak kanske? Nä, tror inte det.

Jag har på riktigt svårt att läsa vidare i en annan bok jag börjat på för att det är så många konstiga grammatiska fel i den så jag blir galen.
Återkommer till den i ett annat inlägg.

Hur som, förutom detta (vad jag låtsas; var ett MEDVETET fel av namn) så älskar jag boken hittills. Den är real life a’la Persbrandt liksom. Och det ni, mina vänner; det vill ni läsa.