It’s been 7 hours and 15 Days…

Ur UTKAST-arkivet:
Jag har så himla många utkast som jag inte publicerat av en eller fler anledningar. Oftast handlar det bara om att jag inte skrivit klart dem riktigt. Och sen glömt bort dem. Eller så har jag inte varit på humör för att publicera dem när jag skrev dem, och så vidare.
Så nu vill jag tömma det lilla utkast-galleriet jag har och slänger in här lite då och då.
Det är sjukt roligt för mig själv mest, men kanske ni tycker något är kul också. 🙂
Gjort en ny kategori också, som heter UTKAST-nostalgi, om ni är nyfikna på fler.
Har över 50 stycken där för tillfället, så det lär bli några inlägg… 😉
Ok, here we go…

Nostalgitripp i Solnakullans liv.
Original skrivet 2015-03-07
Vilken fin gammal bit, som min farmor skulle ha sagt. ♥

När jag fyllde 18 hade jag länge planerat vart jag skulle gå på min födelsedag.
Jag tror att jag lämpligt nog fyllde år på en lördag dessutom.
Det var ‘Riddar’n’ i Jakan (Jakobsberg) som gällde då. Och det var ju inte en kvart hemifrån direkt. Men dit skulle man.

Jag var en så’n där korrekt liten tjej som inte sprang omkring med falskleg som många av mina vänner. 😉
Jag vågade mig endast på vissa fester där det var okej om man inte var 18, typ. (Eller där de inte hade så stor koll. 😉 )

Så denna dag var stor för mig! Efter firande med familjen så tog jag med mig de bästa den kvällen; Min syster, hennes bästa vän och två av mina bästa vänner.
Och vilken kväll det blev!
Jag minns exakt vad jag hade på mig.
Det var fladdriga vida blommiga brallor, en tajt svart top (från Gul & Blå, poppis då) och en sjukt cool skinnjacka med fransar som jag lånat av min vän.

Vi drack bira, rökte inne (såklart! Året var ju ändå 1989) och dansade som att det inte fanns en morgondag.
Och sen dansade jag den där tryckaren. Till Sinead O’Connors (som Prince skrev) ‘Nothing Compares to you’ med en kille som jag kände lite grann från hoodsen innan. Men inte alls kände egentligen. Och så blev vi tvärkära. I tre månader. hahaha! Förlåt, men idag är det så himla gulligt. Jag var rätt deppig då dock, när han gjorde slut. Men jag ska inte ljuga, det gick över rätt fort, då det var inte en av mina stora kärlekar direkt. Men fint och gulligt så länge det varade. Och en SÅ gullig och snäll och rolig och fin kille. Tror inte det ändrats. Vi var verkligen bara inte menade för varandra.

MEN, den kvällen är ett minne för livet på så många sätt.
SÅ glad för den! Tack syster Lisa, Sofia, Limpan & Ullis. ♥

PS. Minns att jag till och med fick poängtera för vakten att jag fyllde år ‘IDAG’ när vi var där, haha!
Han bara: ”Jaha, men grattis då” sa han helt blasé…
Minns att jag var SÅ sur för det, haha!

PLU vänner!
Dela gärna med er av ngn tonårsnostalgi vet ja! 😀

Puss!

PINTEREST-FAVVISAR – RAIN (PARAPLYER)

Tänker inte ens presentera kategorin. 😉
Just enjoy. ♥

Photo: Jessica Silversaga

PS. Ni fäller väl aldrig upp ett paraply inomhus?
”Att fälla upp ett paraply inomhus betyder enligt sägnen otur.” (Citat från Expressen. 😉 )
/MVH skrockfull Solnakulla 😉
Så skrockfull att jag inte ens läste den där listan i Expressen, då jag säkert hittar ngt jag inte visste om innan, som får mig att knasa ytterligare i mina tankar. 😉
Det räcker så bra med ‘inga nycklar på bordet’, ‘aldrig gå under en stege’, ‘inte tända en cig på ett ljus’ (och såklart paraflaxet!) mm… 😉 😀

Puss & PLU på er! ♥

Länkar och bildkällor, se min Pinterest.

PS2. Nedan: Mitt älskade paraflax jag fick av mamma med moln och blå himmel på insidan, som jag glömde på en buss för flera år sedan… Men jag är förlåten av mamma. 😉 🙂
Mest jag som sörjer det. Har dock lärt mig att jag INTE klarar av att ha stora ‘riktiga’ paraplyer, de små skitdåliga är lättare att stoppa ner i en påse när de är blöta och lägga i väskan.
MEN, intressant info; Jag läste om ngn paraplymakare för några år sedan att det inte går att göra ihopfällbara små paraplyer riktigt bra då det inte går att göra dem så stabila som krävs mot blåst främst.
Synd att de är såå jobbiga att ha med sig bara, de där stora fina. Och lättare att glömma…

/Paraplykurs slut. hahaha

 

Nostalgitripp ur UTKAST-arkivet

Går igenom UTKAST i min blogg, och det är sjukt roligt.

Bakgrund:
Ur UTKAST-arkivet:
Jag har så himla många utkast som jag inte publicerat av en eller fler anledningar. Oftast handlar det bara om att jag inte skrivit klart dem riktigt. Och sen glömt bort dem. Eller så har jag inte varit på humör för att publicera dem när jag skrev dem, och så vidare.
Så nu vill jag tömma det lilla utkast-galleriet jag har och slänger in här lite då och då. 
Det är sjukt roligt för mig själv mest, men kanske ni tycker något är kul också. 🙂
Gjort en ny kategori också, som heter UTKAST-nostalgi, om ni är nyfikna på fler. 
Har över 50 stycken där för tillfället, så det lär bli några inlägg… 😉 


Jag börjar med denna lilla anektot från 2015-10-16. Då jag jobbade hos min f.d. chef.
Say no more. Ni som vet vet. 
Sjukt roligt att jag var så engagerad här. Vilket jag ju ofta är i mitt jobb. Men hade jag vetat bättre så hade jag kanske inte varit det hela tiden. 
MEN, det var jag fasen till slutet i november 2017.
Whatever, lite nostalgitext här bara. 
Och som sagt, skriven 2015-10-16 (Då hade jag bara jobbat där i ca två veckor).

Sitter just nu på jobbet och sväljer ner den sista lunchtuggan. Matlåda. Spaghetti och köttfärssås. Bland det godaste jag vet. Fast nu har jag ätit 5 lunchlådor och en middag med samma mat under 3 veckors tid, så nu dröjer det nog ett tag innan jag gör det igen. 😉

Idag åkte chefen i Österrikiska alperna, så jag är själv på kontoret. Himlans skönt att få jobba i fred, och med radion på volym så man hör. 🙂 Jag har har väl egentligen tre måstegrejer på att-göra-listan idag. Det första gick toppen, och jag lyckades till och med hitta nya drivrutiner till en multiskrivare där inte scannern funkade, så nu funkar den också! Sen har jag det största jobbet som är bra mycket körigare. Jag ska redigera och lägga in texter på en hemsida bland annat. Och att lägga in själv texterna är ju det enkla. Redigera dem är inte helt lätt, och det är klart det går, problemet är ju att det tar så mycket längre tid än man tror för att få det bra. Speciellt som det är första gången jag gör det. När det gäller sånna här produkter iaf…
Men det absolut klurigaste av allt är att jag ska ändra hela designprylen på hemsidan just för de här fem ‘paketen’ som jag ska lägga in. Eller, inte design heller riktigt… Äh, det är för svårt att ens förklara.
Hoppas bara jag klurar ut det. För jag är ju en sån som vill bli klar i tid, och det var lite halvviktigt att detta kom upp idag.
MEN, när man fått en supersnabb och stressad genomgång på typ en halvtimme innan hemgång igår… Där vi inte ens gick igenom texterna, som jag nu upptäcker en del frågor angående… Då känns det lite halvirriterande.
Tiden flyger ju också, så nu måste jag fortsätta, för nu är min lilla halvtimmeslunch slut.

Lägger till en annan anekdot till denna arbetsplats. När jag bara ‘jobbat’ i 1 timme och han visat mig lite fakturering osv säger chefen till mig:
”Shit vad du verkar smart! Alltså, om jag jämför med XX som jobbade här innan. Du fattar så snabbt.” sa han lyckligt. 
hahahaha! Skrattar gott åt den meningen idag då han just åter anställt henne. 
Hoppas bara hon får någon lön, haha, för det var det ju si och sådär med det på min tid…