Cornelis W

Jag minns när jag såg honom spelandes utanför Huvudsta-stallen. Jag och pappa gick förbi där, och pappa sa: ”Kom ihåg den där snubben. Glöm aldrig honom. Han är stor.”
Jag tänkte såklart inte så mycket mer på honom.
Detta måste ju varit sent 70-tal. Fint så.
Minns inte att vi lyssnade på honom så mycket (tyvärr) någonstans.

1987 har jag dock ett minne av honom.
För då fanns det ett program som spelades in på Sandhamn i skärgården, och han och min dåvarande idol Pernilla Wahlgren spelade där i samma program.

Och sen gick han och dog samma år.
Och plattor gavs ut. Samlingar. Som sig bör.
Han var och ÄR kult.
Alltså, tänk såhär: Han känns SÅÅ mycket Sverige, men var inte ens svensk.
Ja just, sug på den karamellen en stund.
Som han förvaltade vårt språk och sina visor, det är en YNNEST att få ens ha levt under samma tid som hans.

”Somliga säger, vi lever i evighet,
Fast döden är den sannaste, som de vet.”

(Ja, jag VET att de flesta låtar var ‘copys’, men han gjorde egna texter till de flesta.)

Jag kommer iaf för alltid ÄLSKA Cornelis.

Sen att jag har en historia som inte är medial, men jag är med säkerhet medveten om att jag känt en okänd son till Cornelis.
Kanske tar jag den historien en dag, kanske inte.
Jag och många med mig är dock säkra.
Mycket mycket säkra.

Så, från oss till Cornelis och hans son i himmelen, säger vi:
”Vem bryr sig om hur dagarna går?”
Vila i frid ni fina finurliga burdusa älskvärda älsklingar! ♥

Ord i nöd

Jag har en vän i nöd.
Hon har förlorat sin pappa.
Som hon var så sjukt nära som ingen kan förstå.

Hon är under isen, djupt ner, gått i grynkorv, you name it.

Jag blev glad i själen när hon ringde mig ikväll och vi pratade i över 3 timmar.
Jag försökte stötta, vara en vän i kvällen och natten.
Vi skrattade och grät ihop, som vi gjort flera gånger förr.

Den tjejen… FUCK! Nu gråter jag igen…
(Det jag skulle säga om den tjejen, är; att hon klarar ALLT! Även detta! ♥)

Men det kommer bli bra.
Det kommer bli bra.
Till slut.
Jag bara vet det.
För det måste bli så.
Och det blir så.

Och för er andra som upplever någon sorg också, så säger jag detta till er (och mig själv) av erfarenhet:

‘Det BLIR lättare.
Det KOMMER att finnas ljusare dagar.
Det avtar. Smärtan avtar.
Inte idag, och kanske inte om en vecka.
Sorgen finns alltid kvar. Men inte som idag.
Det BLIR enklare att andas.
Och när du minst anar det så kommer du att le.
Du kommer att skratta igen.
Du kommer att känna genuin lycka igen.
Du kommer att känna att det är värt att leva igen.
Du kommer vilja leva igen.
Tro mig.

Du kommer minnas, du kommer gråta, du kommer må bra, du kommer bli arg, du kommer skratta,
du kommer prata minnen, du kommer le, du kommer skrika igen.
Du kommer förbanna världen.
Men det blir bättre.
Jag lovar.

Sorgen KOMMER att bli lättare att bära.
Sorgen kommer bli mer till fina minnen.
Ju mer tiden går minns du det ljusa, skrattar åt hans personlighet och saker ni upplevt.
Du kommer att gråta igen.
Du kommer att bli arg och ledsen igen. Och igen.
Men det ljusa kommer vinna.
Jag vet.

TACK för att jag får vara din vän kära M.
Jag älskar sönder dig, du är bäst! ♥
Det blir bra, jag lovar.
Lovar.

PLU.