Sparad i Döden, Diverse, Familj, Moll, Tankar, Vänner, VIKTIGT!

Ord i nöd

Jag har en vän i nöd.
Hon har förlorat sin pappa.
Som hon var så sjukt nära som ingen kan förstå.

Hon är under isen, djupt ner, gått i grynkorv, you name it.

Jag blev glad i själen när hon ringde mig ikväll och vi pratade i över 3 timmar.
Jag försökte stötta, vara en vän i kvällen och natten.
Vi skrattade och grät ihop, som vi gjort flera gånger förr.

Den tjejen… FUCK! Nu gråter jag igen…
(Det jag skulle säga om den tjejen, är; att hon klarar ALLT! Även detta! ♥)

Men det kommer bli bra.
Det kommer bli bra.
Till slut.
Jag bara vet det.
För det måste bli så.
Och det blir så.

Och för er andra som upplever någon sorg också, så säger jag detta till er (och mig själv) av erfarenhet:

‘Det BLIR lättare.
Det KOMMER att finnas ljusare dagar.
Det avtar. Smärtan avtar.
Inte idag, och kanske inte om en vecka.
Sorgen finns alltid kvar. Men inte som idag.
Det BLIR enklare att andas.
Och när du minst anar det så kommer du att le.
Du kommer att skratta igen.
Du kommer att känna genuin lycka igen.
Du kommer att känna att det är värt att leva igen.
Du kommer vilja leva igen.
Tro mig.

Du kommer minnas, du kommer gråta, du kommer må bra, du kommer bli arg, du kommer skratta,
du kommer prata minnen, du kommer le, du kommer skrika igen.
Du kommer förbanna världen.
Men det blir bättre.
Jag lovar.

Sorgen KOMMER att bli lättare att bära.
Sorgen kommer bli mer till fina minnen.
Ju mer tiden går minns du det ljusa, skrattar åt hans personlighet och saker ni upplevt.
Du kommer att gråta igen.
Du kommer att bli arg och ledsen igen. Och igen.
Men det ljusa kommer vinna.
Jag vet.

TACK för att jag får vara din vän kära M.
Jag älskar sönder dig, du är bäst! ♥
Det blir bra, jag lovar.
Lovar.

PLU.

 

 

Sparad i Familj, Kärlek, Listor, Musik, Vänner

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 27 – DETTA ÄR JAG BEROENDE AV

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 27 – DETTA ÄR JAG BEROENDE AV

MUSIK

Jag har sagt det så många ggr förr. Men det är samma känsla som alltid.
Jag tror på riktigt att jag skulle DÖ utan musik.
Så, OM jag blir döv, sjuk av ngt, passiv av ngn sjukdom, så giv mig MUSIK!

VÄNNER

Behöver detta utvecklas?
Okej.
Mina vänner är ‘klyschigt’ nog min VALDA familj. Jag har valt dem och de har valt mig.
DÖR utan dem.
Ni vet vilka ni är.
Älskar er för evigt.
Och lite till.
Och ännu mer.
Alltså… ♥
Hade ju inte levt utan er.

LYPSYL®

haha, mormors jäkla arv jag har… Hon hade lömska lyppe-pyppe överallt, i BH:n, under kudden, you-name-it…
Jag har dock kommit till en punkt (ÄNTLIGEN! 😉 ) då jag är såå trött på Lypsyl ® och letar efter ngt annat. Men ännu har jag inte kommit dit.
Men det kommer. 😉

HANDKRÄM

Ja denna kan jag inte skylla på ngn annan än mig själv och torra händer?
Har dock varit torsk sedan tidigt 90-tal.
K blir tokig på mitt smörjande, men om man är lite halvmanisk på att tvätta händer, så håller handkrämen till. 😉
A ja, värre saker händer (hahaha! Alltså, HELT otänkbart roligt skrivet nu, hahaha! 😉 ) i världen iaf.

BUBBELVATTEN

Ja men jaaaaaaa!
När jag försöker att bli liiite mer nyttig så är mitt nya knark (istället för saft! och ibland läsk) bubbelvatten med smak.
Ramlösas Granatäpple hjälper mig att leva kan jag säga. TACK för det! ♥

 

 

Sparad i Familj, Högtider, Jul, Kärlek, Listor

EN LISTA I FEBRUARI – 19 – HUR JAG FIRAR JULAFTON

EN LISTA I FEBRUARI – 19 – HUR JAG FIRAR JULAFTON

Den här listan alltså, haha!

Nog för att jag brukar lyssna på julsånger både i juni och september ibland, men i februari är även jag rätt trött på julen, så jag förstår verkligen inte hur den som gjort listan tänkte.
Whatever.

Såhär firar jag jul:

Det är olika.
Jag och K har ju inga barn, så vi är rätt flexibla.
Ibland har vi firat hemma med mamma och ibland i Säter hos svärisarna. Någon jul har jag firat hos syster.
Det är liksom aldrig hugget i sten. Vi kör det som funkar och har lust till. 🙂
Alltså, vi firar ju alltid jul med alla, jag syftade mest på var vi firar just JULAFTON ovan.

Traditioner?
Ja men såklaaart!
Det blir ju lite olika beroende på vart vi firar.
Men oftast iaf lunch före Kalle. (Och varje år saknar jag Arne Weise) Sen kanske klappar och en senare middag.
Eller en stor frulle, sen glögg o tilltugg till Kalle, middag och sen klappar.
Föredrar nog den första varianten, som det barn jag fortfarande är. 😉 haha

Hur firar du din jul? haha, kul fråga va? 😉

Sparad i Drömmar - dag, Ego, Familj, Kärlek, Listor

EN LISTA I FEBRUARI – 16 – MINA FAVORITPLATSER

EN LISTA I FEBRUARI – 16 – MINA FAVORITPLATSER

haha, när jag ställde in datumet för det här inlägget (då jag ju gör det försenat) så tänkte jag byta år, ‘Mäh! Det är ju 2017 ju, tänkte jag…’ hahaha, så med i matchen. 😉 😀 😀

Rätt sida om Västerbron

Idag när vi åkte på en snabbvisit till Västerort och mina hemtrakter för ett ärende så kände jag det igen.
Lugnet i kropp och själ så fort jag närmar mig Västerbron och vet att jag är på väg över den, till rätt sida av stan.
Det slår aldrig fel.
Rätt sida om Västerbron är HEMMA för mig och kommer nog alltid att vara. ♥

Mitt ABC-Vällingby, forever i mitt ♥.

Ön nr. 1 (för mig) i Stockholms Skärgård – Lidingö

Jag växte upp där lite smått då min bror är uppväxt och bodde där i många år.
På senare år (närmare 15 snart) har även syster bott där. Och för varje gång jag är där älskar jag det mer.
Lugnet.
Lugnet.
Närheten till stan men ändå myset på ön.
Och: lugnet. 😉
Pure love. ♥

Ön nr. 2 (för mig) i Stockholms Skärgård – Ljusterö

Lantställe nr. 2 i mitt liv. Här har jag tillbringat somrar mellan tidigt 80-tal till mitten av 2000-talet.
Och sedan några år är de sålt. Och lite tomt i hjärtat.
Jag har inte varit där sedan 2005, men tror att jag skulle få glädjetårar i min själ om jag satte mig på ‘vår’ strand eller brygga idag.
I Miss you Ljusterö.

Har ju såå mycket fina foton från både Lidingö och Ljusterö, men jag hittar inga just nu. 😥
Får återkomma med dem i något annat inlägg om mina favvisplatser.

Puss på er!

PLU

 

 

Sparad i Familj, Kärlek, Listor, Mys, Nostalgi, Nostalgitripp med Solnakullan

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 12 – ETT BARNDOMSMINNE

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 12 – ETT BARNDOMSMINNE

Så var vi där igen. ETT barndomsminne.
Det flashar campingar, lantställen, slott och herrgård i min skalle. Runt runt.
Vad ska jag stanna tanken vid. Vilket ska jag fokusera på.
Som jag sagt förut så har jag haft min beskärda del av Norénjular (och LIV för den delen), men barndomens somrar skimrar faktiskt fortfarande som ljusa minnen allihop.
Även den där sommaren 1983, efter pappa tagit livet av sig. Då jag på ett konstigt sätt fick veta exakt vad han tagit för att ta sitt liv. På en camping i Halland med farmor och farfar.
Och hur till och med min mamma kom dit.
Men nä, det var inte det jag tänkte ta som barndomsminne nu, även om just den stunden faktiskt var glad (och konstig såklart).

Jag tänkte ta en grej som jag heller aldrig glömmer.
Det var dagarna med farfars syster Margot Charlotta, kallad Margot, men oftast ‘Lotta’ (iaf av min farbror som stod henne nära).

Jag har två fina minnen med henne.

Det första är på den fina gård hon bodde på när jag växte upp.
Molnebo.
Såå vackert!

Minne 1 med farfars syster ‘Lotta’:
Jag älskade henne.
Jag älskade Molnebo.
Jag älskade att gå runt i alla rum, och det var där jag sa:
”När jag blir stor ska jag ha guldkranar!”

Minne 2 med ‘Lotta’:
Vi var på hennes lantställe på Adelsö.
Jag hade varit på kollo för första gången i mitt liv. Året var 1984, jag var 12 år, jag var kär. Jag hade fått min första kyss.
Och vi hörde George Michaels ‘Careless Whisper’ på radion, då jag förklarade allt.
Lotta lyssnade och förstod.
Alltid intresserad av även de små.

GUD vad jag önskar att jag hade fått lära känna henne mer.
Men ni vet, livet, fan! Man fattar inte vad man har förrän det är borta oftast.
HATAR det.

A ja, jag har fina minnen av Lotta iaf.
Tack för dem! ♥
Och ta hand om dem där uppe åt mig är du snäll! 😉 🙂 ♥

Här kommer några fina bilder från Molnebo, har tyvärr inga från Adelsö.

PS. Varför vissa bilder känns ‘avhuggna’ är för att det är positiv från en Hasselbladare, och min negativscanner inte kan ta in hela bilden.
Men allt är bättre än inget känner jag här. 🙂 ♥ ♥ ♥

 

RIP Lotta och pappa och alla andra underbara Lundströmare! ♥ ♥ ♥
Vi ses där uppe! Då kan vi plocka vitsippor ihop! 😀 😀
Puss så länge! ♥

PLU
Always.

 

Sparad i Familj, Kärlek, Moll, Nostalgi, Nostalgitripp med Solnakullan, Tankar

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 11 – VISA ETT FAVORITPLAGG

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 11 – VISA ETT FAVORITPLAGG

Minns inte längre var jag hittade denna lista.
Men förmodligen är inte ett favoritplagg vad andra tänker om vad det borde vara, som det jag tänker visa för er nu.

Jag har inget favvis-plagg just nu, eller jo, det är klart jag har.
Men då jag ändå alltid är inne på nostalgitrippen, så kom jag att tänka på detta plagg.

Julen 1982.
Då var jag 10 år. Fyllde 11 en vecka senare (efter julafton dvs).

Jag/vi brukade ofta fira jul med mormor och morfar på julafton, och på juldagen åkte jag alltid till farmor, farfar och pappa för några dagar.
1982 var inget undantag.
Men jag minns att pappa jobbade eller var borta över juldagen när jag firade med farmor och farfar den julen.

Jag sov mellan farmor och farfar i deras jättestora härliga säng den juldagen, och vaknar på annandagen av att pappa kommer in och frågar om jag gillade hans julklapp.
– Jaaa! säger jag (som sover i den redan) och hoppar upp ur sängen mot honom.
Det var ett jättefint nattlinne i rosa. Och jag älskade det från första stund. Såklart. Det var ju från pappa. ♥ Han ger mig bara fina saker. Alltid.

Och så säger han:
– Vad bra! Somna om nu, jag ska jobba lite nu. (Klockan var tidig, då han jobbade som ngn sorts vaktmästare eller liknande, på en kyrkogård.)

Och så kramades vi.
För sista gången.

Här är nattlinnet jag fick i julklapp av pappa:
Är sååå glad att jag har det kvar. ♥

 

Sparad i Familj, Kärlek, Moll, Suck, Tankar

Moster Mia

Älskade älskade du.
17 år…
Jäklar alltså.
Fattar inte vart de åren tagit vägen.
Men du har varit med mig hela vägen, och det är jag SÅÅ glad för, min älskade ‘tjat-moster’.

Jag hade faktiskt inte överlevt utan dig tror jag.
För det är jag dig evigt tacksam.
Och ännu mer tacksam är jag att jag fick uppleva dig i nästan 30 år av mitt liv.
Bästa, snällaste och mest omhändertagande du.
Du var så snäll, sträng, rolig, knasig, härlig och den absolut bästa för mig!
♥ ♥ ♥

Älskar dig till döds, och vet du vad det bästa med det är?
DÅ ses vi igen!
TACK för att du besöker mig i mina drömmar så ofta och talar mig tillrätta, min älskade skyddsängel! ♥ 

Älskar och saknar dig så jävla MAX!

#fuckcancer
#fuckdöden

Jag & älsklingsmoster Helena, på Gran Canaria, 1988.