Söndagsmiddag

Mat igen.
Men jag tänker att hellre skriva ett litet inlägg än inget i år. Så gilar du inte matinlägg är det bara att scrolla eller surfa vidare på annat. 😉

Idag lagar vi regnbågslax med potatis (ris till sambon, själv tycker jag inte ris passar någon fisk what-so-ever så jag kör potatis) och någon ny sås K håller på att smaka sig till i grytorna. Det blir nog gott. 😀

Det mysigaste är att vi lagat och pysslat länge tillsammans i köket medans en härlig 90-talslista går på Spotify. 🙂 ❤

IMG_20190113_153758.jpg

Världens godaste mat

Jag älskar ju köttfärs i nästan alla dess former och det absolut godaste jag vet är fortfarande köttfärssås och spaghetti. Min egen köttfärssås är såklart godast. 😉 Och bäst tycker jag den passar med fullkornspasta, vilket typ alla pastarätter gör enligt mig, men vi är ju två i hushållet, så ibland får man kompromissa, så idag blir det med vit pasta. A ja, ska nog gå ner det också. 😉 😀

Däremot lessnade jag på våra eviga diskussioner om hur man tillagar en köttfärssås, så i flera år har vi nu alltid kört varsin, då båda är lika envisa, hahaha! Jag vill ha min ’italiensk’ med tomater, vitlök och örter i, medan sambon vill ha grädde och utan örter. Det är däremot inte alls jobbigt. Jag steker bara upp köttfärsen och löken och sen gör vi varsin sås helst enkelt.
Idag var det också perfekt, då han jobbade över lite, och min som tar lite längre tid (vill gärna att den puttrar en timme iaf) hann bli klar. 😀 Så, perfekt mat för idag! 🙂

Och på tal om mat så har ett av mina favoritprogram premiär ikväll, Mästerkocken! 😀 Så härligt ju!

Lavendel-te

Vet inte om jag nämnt det här i bloggen förut, men hur som helst har jag varit på jakt efter LJUNG-TE i 20 år, sedan jag fick det av syster i 25-årspresent. (Eller ngt år där omkring var det iaf.) Och det var sååå gott! Och smakade barndom, närmare bestämt tänkte jag på Rockelstad (där vi var sommarbarn i flera år när vi var små) när jag drack det. Sån nostalgi och såå gott!

Och jag har letat och letat, syster har letat… Men ingen av oss har hittat det, hur mycket vi än letat och frågat runt i olika tebutiker mm.

Men så fick jag ett te av henne i julklapp, som smakade nästan exakt som det jag fick för 20 år sen!
Alltså, ÅÅÅÅH vad jag blev glad och lycklig i min te-själ, haha! 😉 😀 😀

Det roliga är ju då dock att det inte är något jäkla ljung-te jag varit på jakt efter i alla år, utan LAVENDEL-TE!
Hahahahahahahahahahaha! SÅ typiskt mig när jag får för mig något. 😉 😉
(Och när jag sedan googlat är det såklart så mycket lättare att hitta lavendel-varianter än ljung. Ljung finns typ inte ens… hahaha!)

Här är det:

(= citronmeliss och lavendel)

Problemet nu är att jag inte hittar det?
Måste pronto fråga syster. För det är redan snart slut! 🙂 😀

Vilket är ditt favorit-te?

 

 

Nostalgimat

Eller ‘Comfort food’ som ngn benämnde det i en tråd jag är med i på FB.
Hen skrev bland annat såhär:
”Vad är ert comfort food? Åt det när jag började få använda spisen hemma, när jag flyttade hemifrån, när jag var kär, när jag blev dumpad, när jag födde barn osv.”

Till MITT Comfort food/MIN nostalgimat:

‘När jag flyttade hemifrån var bland det första jag gjorde (kan knappt säga ‘lagade’  😉 ) : Frysta Felix-småköttbullar, pulvermos och pulver-brunsås!
Och en massa med svartpeppar på moset måste det vara!
Detta är också supergod bakismat!  😀
Ingen förstår mig.
Men då jag är bortskämd med hemlagad mat var detta det jag längtade efter, så än idag, iom den känslan när man fick ‘laga precis vad man ville’ = när jag flyttade hemifrån, så är det fortfarande en sån nostalgi, och ja: Fortfarande GOTT SOM FAN tycker jag!

Idag gör jag såklart egna köttbullar, eget mos och egen sås också, men ovan är för alltid något speciellt!

Har du någon nostalgimat/comfort food?

Berätta gärna! 😀 😀

 

Nostalgidagar i Säter 2017

Det var några år sedan vi var där nu. Ja inte i Säter, men på Nostalgidagarna.
Första gången jag var där var 2008, första sommaren med K. Då kom vi direkt från en husbilscamping och cyklade ner på stan spontant efter hans föräldrar påmint om Nostalgidagarna. Ja påmint K då, inte mig, som då inte ens visste vad det var.
Men det är tre dagar varje sommar i Säter som förvandlas till en folkfest kring gamla veteranbilar, cruising, rock’n’roll, tivoli, öltält och mycket mycket mer.
Vi har väl varit där 4 eller 5 gånger nu.

Vi åkte upp i fredags morse, så vi var framme redan 11, skönt.
Sen chillade vi bara på fredagen, la oss redan 21:30 faktiskt (kors i taket) och sov ut på lördagen och gick inte upp förrän vid 9.
På lördagen spelade lite boule, chillade i trädgården och åt god hästbiffsmiddag, innan det blev dags att kolla cruisingen vid 17-tiden.

Helgen var på alla sätt väldigt mysig och skön. Jag var bara uppkopplad i en kvart max på hela helgen tills nu ikväll när vi kommit hem.
Påbörjade även en ny bok.
Så välbehövligt med ‘lantluft’ och miljöombyte.
Och återigen undrar jag om jag inte skulle trivas bättre i en mindre stad faktiskt.

Något år tog jag flera hundra bilder, men oj så jobbigt det blev att sortera, haha!
Man kan säga att jag var mer restriktiv i år, då jag endast tog typ… tio… hahaha. Ja det var lite trist såhär i efterhand, men jag chillade desto mer kan jag lova. 😉
Dessutom åkte vi för första gången MED i cruisingen, riktigt kul! Tack för det Ingemar!

Att åka i cruisingen var en upplevelse.
För det första fick man se ‘backstage’ av det hela, då vi annars bara sett den från svärisarna tomt. Vilket varit guld varje år, så även i år. Man sitter bekvämt vid tomten/vägkanten, chillar och kan gå och komma som man vill några meter från huset. Ni vet, bekväma Solnakullan gillar sånt. 😉
Men sen hade jag ingen som helst aning om att det var sååååå många bilar, och SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket KÖ! Just vid svärisarnas hus har jag nu förstått att det i stort sett är enda lilla ‘rakan’ som man kan köra på, och som det sällan är någon kö på…

När vår snälla vän Ingemar messat och frågat var de kunde hämta upp oss så ringde vi och förklarade var vi befann oss så stod de lustigt nog precis utanför huset. Så vi hoppade in på en minut. Smidigt och så gulligt! 😀
När vi sedan kört iväg så åkte vi väl i max 3 minuter, sedan var det kö. En kö som jag trodde var tillfällig… hahaha, kunde inte haft mer fel! Vi stod i stort sett i kö i 2 ½ timme…! Det var såklart inte bara jobbigt. Alla var glada och trevliga på vägen, och det hejades, pratades, spelades musik och skålades mellan bilarna. Och nej, alla chaufförer verkade nyktra, så inget knas så heller. Dessutom fanns det ett par ‘väg-vakter’ på vissa ställen, så det inte skulle uppstå totalt kaos, riktigt bra. Sen har ju Nostalgidagarna i och för sig pågått i 15 år nu, så jag antar att de lärt sig och styrt upp det genom åren om inte annat.

Hur som helst. Det jag inte riktigt förstår är att man orkar sitta i dess köer flera varv! Vi åkte alltså med i ETT, och det tog som sagt 2 ½ timme. Men innan vi hoppade in i bilen så hade de åkt ett par varv och skulle åka minst ett till. Puuh..! I programmet står att cruisingen pågår 17-22, så när vi närmade oss centrum (21:50), där typ varvet börjar om igen, så frågade jag vad de skulle göra när cruisingen var slut. haha, ‘vadå slut? Vi ska nog åka såhär hela kvällen’ sa den stackars nyktra chauffören i bilen. 😀 😀 Jo man kan säga att han började bli lite less då, haha, stackarn.

Så, ja, det är tydligen så många gör. Det är en nykter chaufför och de andra åker runt och dricker bira, spelar musik, chit-chatar med folket omkring och liksom ‘festar’ och umgås så. Hela kvällen.
Hmm. Inget för en kissnödig som jag direkt. Eller kissa kunde man ju göra i vilken buske som helst i köerna i och för sig. Alla gjorde det. Och still stod man, typ hela tiden. 😉
Men det är ju inte så jäkla jättechill kanske. Dessutom satt vi inte sådär superbekvämt. (Japp, där kom det igen, bekvämt gillar Solnakullan. 😉 )
Vi satt tre fram och fyra bak, varav två uppe på sätet bak. No worries, det gick ju i typ 2 km/h hela vägen när vi inte stod still, haha!

Varför jag skrev 21:50 här ovan är för att jag kollade klockan innan jag frågade honom, då ju cruisingen skulle ‘sluta’ kl. 22. Och att vi då var väldigt nära centrum av Säter. Men vi var inte framme förrän 22:35 då vi blev avsläppta, haha, så galet!

Efter vi blivit avsläppta så gick vi en runda på stan, tog en hamburgare och hittade till vår förvåning senare ekipaget från ‘vår’ bil på ‘festplatsen’. De var rätt i gasen och babblade med allt och alla, så vi strosade vidare lite, men sedan gick vi hemåt och var hemma redan kvart i tolv. Haha, det har aldrig hänt på en Nostalgidag tidigare kan jag säga, men det var skönt på sitt sätt.

OM jag skulle åka i en sån där crusing igen så skulle jag vilja (japp, man får alltid önska):
Inte vara så många i bilen/och sitta bekvämt hela tiden.
Veta innan vad som gällde.
Inte spela så jäkla hög musik, så man knappt hörde vad en enda jävel sa. 😉
Inte åka flera varv och bara stå i kö, utan kanske göra som flera såg ut att ha gjort = Ta en paus och ställa bilen vid sidan om och chilla lite emellanåt.

PLUS med att vi åkte med igår:
– Roligt att åka i en riktig ‘raggarbil’.
– Kul att träffa Ingemar igen efter 5 år.
– Roliga och trevliga prickar i både vår och andra bilar på vägen.
– Skön och glad stämning.
– Bra och rolig musik, om än lite för hög volym för tant. 😉
– Ett minne för livet!

Här kommer några föreviganden från helgen.
Och här kan du läsa mer om Nostalgidagarna.
Hittade för övrigt bilen vi åkte i här också (bildkälla: Nostalgic Club)

TACK igen till alla inblandade för helgen! ♥

Boule. Jag vann, nästan. 😉 😀

Gardenchill i skuggan, såklart. 😉 🙂

Satt och kollade in när vissa ‘övningskörde’ rundan innan den satte igång på riktigt.
Såhär i efterhand förstår jag varför. 😉

Här försökte jag få en bild av hur härligt det ser ut längs gatan, när alla sitter hela familjer, med både stolar, bord, grillar, mat, husdjur och familjer. 😀

Och här har vi precis satt oss i bilen och kört iväg. 🙂 😀 😀

En liten ‘kö-vy’ när vi mötte alla coola lastbilar/vad de nu kallas. 😉
(Tutor och ljud i dessa är inte att leka med, det fick tant uppleva, haha!)

En annan fin ‘kö-vy’.

Le tivoli/festplats.

The raggarbil vi åkte i. 🙂

Puss på er!

Näset – A Lovely place to be

Låter bilderna få tala för sig själva.

Men stjärnöga (som mamma brukar säga är mitt ‘indian-namn’ för övrigt, haha) är min nya favoritblomma!
När kvällen och fukten kom knöt de ihop sig så stillsamt och vackert, och blommade lika fint och ståtligt igen nästa dag.
(Lila-rosa blomman till höger om pelargonen i den stora bilden)

Du, L!
I’ll be back!