Sparad i Familj, Kärlek, Listor, Mys, Nostalgi, Nostalgitripp med Solnakullan

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 12 – ETT BARNDOMSMINNE

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 12 – ETT BARNDOMSMINNE

Så var vi där igen. ETT barndomsminne.
Det flashar campingar, lantställen, slott och herrgård i min skalle. Runt runt.
Vad ska jag stanna tanken vid. Vilket ska jag fokusera på.
Som jag sagt förut så har jag haft min beskärda del av Norénjular (och LIV för den delen), men barndomens somrar skimrar faktiskt fortfarande som ljusa minnen allihop.
Även den där sommaren 1983, efter pappa tagit livet av sig. Då jag på ett konstigt sätt fick veta exakt vad han tagit för att ta sitt liv. På en camping i Halland med farmor och farfar.
Och hur till och med min mamma kom dit.
Men nä, det var inte det jag tänkte ta som barndomsminne nu, även om just den stunden faktiskt var glad (och konstig såklart).

Jag tänkte ta en grej som jag heller aldrig glömmer.
Det var dagarna med farfars syster Margot Charlotta, kallad Margot, men oftast ‘Lotta’ (iaf av min farbror som stod henne nära).

Jag har två fina minnen med henne.

Det första är på den fina gård hon bodde på när jag växte upp.
Molnebo.
Såå vackert!

Minne 1 med farfars syster ‘Lotta’:
Jag älskade henne.
Jag älskade Molnebo.
Jag älskade att gå runt i alla rum, och det var där jag sa:
”När jag blir stor ska jag ha guldkranar!”

Minne 2 med ‘Lotta’:
Vi var på hennes lantställe på Adelsö.
Jag hade varit på kollo för första gången i mitt liv. Året var 1984, jag var 12 år, jag var kär. Jag hade fått min första kyss.
Och vi hörde George Michaels ‘Careless Whisper’ på radion, då jag förklarade allt.
Lotta lyssnade och förstod.
Alltid intresserad av även de små.

GUD vad jag önskar att jag hade fått lära känna henne mer.
Men ni vet, livet, fan! Man fattar inte vad man har förrän det är borta oftast.
HATAR det.

A ja, jag har fina minnen av Lotta iaf.
Tack för dem! ♥
Och ta hand om dem där uppe åt mig är du snäll! 😉 🙂 ♥

Här kommer några fina bilder från Molnebo, har tyvärr inga från Adelsö.

PS. Varför vissa bilder känns ‘avhuggna’ är för att det är positiv från en Hasselbladare, och min negativscanner inte kan ta in hela bilden.
Men allt är bättre än inget känner jag här. 🙂 ♥ ♥ ♥

 

RIP Lotta och pappa och alla andra underbara Lundströmare! ♥ ♥ ♥
Vi ses där uppe! Då kan vi plocka vitsippor ihop! 😀 😀
Puss så länge! ♥

PLU
Always.

 

Sparad i Familj, Kärlek, Moll, Nostalgi, Nostalgitripp med Solnakullan, Tankar

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 11 – VISA ETT FAVORITPLAGG

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 11 – VISA ETT FAVORITPLAGG

Minns inte längre var jag hittade denna lista.
Men förmodligen är inte ett favoritplagg vad andra tänker om vad det borde vara, som det jag tänker visa för er nu.

Jag har inget favvis-plagg just nu, eller jo, det är klart jag har.
Men då jag ändå alltid är inne på nostalgitrippen, så kom jag att tänka på detta plagg.

Julen 1982.
Då var jag 10 år. Fyllde 11 en vecka senare (efter julafton dvs).

Jag/vi brukade ofta fira jul med mormor och morfar på julafton, och på juldagen åkte jag alltid till farmor, farfar och pappa för några dagar.
1982 var inget undantag.
Men jag minns att pappa jobbade eller var borta över juldagen när jag firade med farmor och farfar den julen.

Jag sov mellan farmor och farfar i deras jättestora härliga säng den juldagen, och vaknar på annandagen av att pappa kommer in och frågar om jag gillade hans julklapp.
– Jaaa! säger jag (som sover i den redan) och hoppar upp ur sängen mot honom.
Det var ett jättefint nattlinne i rosa. Och jag älskade det från första stund. Såklart. Det var ju från pappa. ♥ Han ger mig bara fina saker. Alltid.

Och så säger han:
– Vad bra! Somna om nu, jag ska jobba lite nu. (Klockan var tidig, då han jobbade som ngn sorts vaktmästare eller liknande, på en kyrkogård.)

Och så kramades vi.
För sista gången.

Här är nattlinnet jag fick i julklapp av pappa:
Är sååå glad att jag har det kvar. ♥

 

Sparad i Ego, Kärlek, Listor, Moll, Mys, Nostalgi, Nostalgitripp med Solnakullan, Tankar

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 10 – GAMLA BILDER PÅ MIG

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 10 – GAMLA BILDER PÅ MIG

Jag vet att jag la ut denna igår, MEN, bilderna följde ju inte med, och jag var inte klar med inlägget, så det var ju bra på sitt sätt.
Så, HÄR har ni det. 41 bilder från förr. 😉 😀
Enjoy! 😀
PLU

Hehe, detta är ju verkligen en kategori för mitt lilla eg-O. 😉 😉 😀 😀 😀
Som, förutom nostalgitorsk, både är linslus och alltid har och har haft kameran med genom åren och dessutom tagit min beskärda del av selfies. 😉 😉 😀

Vilken TUR att det inte någonstans står huuur många bilder jag ska lägga in, moaahahahahaha!
Men nu tänkte jag mig ju inte enbart en galen EGO-bonanza med bara bilder, utan jag måste ju lägga till en liten story eller bildtext också, såklart.

Ja jösses, fast jag verkligen försökt hitta en massa bilder genom åren (är ju en nörd som vill ha med allt osv.) så ser jag att det saknas flera år.
Men men. Bara detta tog sin jäkla tid att få till, så det får bli så.

Då kör vi då, 41 bilder från förr! Håll i hatten. 😉 😀
PS. Bildtexten skriver jag OVAN varje foto! 😀

LITEN

Detta borde vara min första jul. Då är jag alltså 1 år minus en vecka.
Mamma säger att jag stod och hoppade i vagnen vid 7 mån och sprang vid 9, men jag vet inte… 😉
Hur som lär detta vara min första jul och inte min andra.
Alltså 1972.

Ett litet troll från 1972.
Gamla Hagalund, Solna.
Mamma till vänster och bortklippt bror till höger, haha, sorry Lolle! ♥

1973 kanske? Detta är iaf taget i ‘Nya Hagalund’ bland blåhusen, där jag gick på dagis.
Fick detta foto (bland fler) av en gammal vän till pappa som hittat mig via nätet, är sååå glad för det ♥, för jag har väldigt lite foton på mig själv som så här liten.

1974 ca gissar jag på här.

haha, älskar gluggen, så stolt! 😀 😀
1975 kanske?
De där strumporna har en historia för sig iaf.
Minns att jag och pappa satt på tricken (som han alltid sa och jag ofta säger än idag) och så var det ett hopknölat par strumpor insatt vid stången som är mellan sätena ni vet?
‘De här var fina, de tar vi!’ tyckte han.
(Lämna in till SL var tydligen inte att tänka på och jag som var uppväxt med en skrot- och containerletare till pappa sa ju inte direkt emot. Å andra sidan visste jag väl f-n inte vad SL:s insamlingsgrej var heller när jag var 3 år. 😉 )
Och ja, då skulle de såklart vara med i bild, haha! 😀 😀

Japp! Klart jag är pricken över i:et! Tror jag lånade denna tröja av systra mi. Men kan minnas fel?

Och så den här lite diffusa bilden på en yrvaken liten tjej.
(Pappas måleri längs kanterna)

Indian! Det var kul att leka minns jag.
Bild tagen i Hökarängen där jag bodde med mamma.
Men hör-ni, hållningen hoppas jag att jag fått ordning på efter den här bilden, hahaha!

LITE STÖRRE

1978-79.

Gissar på 1979 nedan.

1981, på Camping med farmor och farfar.
Höger bild… Innan tandställningen fick fäste kan man säga, hahaha! 😉 😀

1978-1984.
Från vänster: Första klass, fjärde klass & 6:an.

TONÅRING

‘Utklädd’ i mosters finstass, hehe 😉 , minns att hon knorrade lite efter detta, haha!
Men allvarligt, nog f-n har jag fått till en skön 80-talsfeeling.
1986, jag 14 år.

26 september 1987, haha, det är bra att jag är så specifik och noggrann med datum och så ibland. Sjukt kul i efterhand måste jag säga. 😀
Japp, sådana där härliga fotoautomats-foton man ALLTID tog förr! Love it! ♥Jag är 15 år.

 

1987, 18 oktober enligt mina noteringar på fotot, haha!
Första natten vi ‘dygnade’ (nä, det ordet fanns inte 87, men var lika spännande ändå. 😉 )
Vi hade FF hos bästisen och satt och sminkade oss och fotade varandra hela natten. 😀 😀
Bland annat. 😉
15 år.

Fotot nedan minns jag som i förrgår, fastän det är… hmm… t r e t t i o  år sedan i år…
Näe? Inte väl.
Hur som, juni 1988 är det i alla fall och jag är 16 år.

4 juni 1988. Suddig bild, men jag älskar den, och den är så mycket minnen för mig, så den fick slinka med.

1989, Larnaca, Cypern. Jag är 17 år och åker på min första utlandsresa med min bästis.

1989, trampar trampbåt på Djurgården. 17 år.
Minns det (som allt annat, haha) som igår.
Jag och min bästis satt och tjuvrökte i Kungsan, när min bror plötsligt dyker upp med en kompis.
(Nä, det var inga problem för honom att hålla den hemlisen, han tiger som muren för sin lillasyster. 😉 😀 ♥ )
Och så frågade de om vi inte ville med och köra trampbåt på Djurgården.
Jovisst!
Mitt problem som alltid var bara att hans kompis var från USA och jag avskyr att prata engelska, haha, så det blev en tyst färd för mig, men de andra tre pratade desto mer. 😉 😀
Fin bild blev det iaf! Den tackar vi för! Älskar den! ♥

1991, Visby, Burmeister, Gotland. En tjejresa med tre kompisar.
Underbar resa med underbara minnen. ♥
Jag är 19 år.

UNGA ÅR

1992. 20 år.
På mitt jobb hade vi en amatörfotograf som vi gärna gick till lite då och då. 🙂
Både för att framkalla egna foton och ta lite roliga bilder.
Här kommer några av mina favoriter från det.

Haha, ni ser hur jäkla hemma jag är med instrument va? 😉 😉
Minns även att detta var en sjuuukt svettig sommardag, tur att man bara var amatörmodell och typ aldrig behövde göra om det, haha!

Den här bilden nedan älskar jag!
Först tog vi bilder i studion, sen la vi ihop tre stycken i en bild (japp, det var lite spännande 1992, haha, speciellt när man framkallade dem själv. 🙂 )
Men sen så skulle jag scanna in denna för några år sedan, och min f.d. scanner fick lite krupp. Och det här blev resultatet.
Först lackade jag (såklart, perfektionist som jag är) men insåg snart att den ju är rätt cool som den blev.

1992, glad jag, på en picknick på Djurgården med kära vänner. 20 år. 
En av mina favvobilder på mig själv! ♥

1992, Kos, andra resan med bästisen.
Livet lekte, minst sagt.
20 år.

FÖRBI DE UNGA ÅREN?

2004.
Pub i gamla stan med världens bästa ‘Partner’.
Inte lika oförstörd. Still happy.
32 år.

2006 eller 2007.
Ääälskar dock sommarregn, vilket jäkla år det än är! 😉 😀
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Ni kan dock se min lite reserverade hållning, vilket beror på att jag står på typ 7:e våningen…!

2006, en sommarnatt på Patricia. Ett litet vardagsrum på den tiden.

Fotot har ingen titel

2007.
Jag och min älskade bror.

Har endast lagt till detta fåniga filter för att jag hade en finne ovanför läppen (som ni ser) som vägrade försvinna.
(I bakgrunden: Ett foto av vår mamma när hon var liten.)
Tänker också tillbaks på denna bild och tid och undrar hur jag över huvud taget haft ett så rakt hår…?

2007.
Götet, augusti.
Han till vänster i bild är en av mina bästa killkompisar ♥ som jag var och hälsade på. Han i mitten; hans vän.
Sånt fint minne att jag inte kunde låta bli att ha med den.
Och hur glada och lyckliga vi ser ut där, aaah!

Och först NU ser jag att det faktiskt ser ut som… på min högerarm, som att JAG tar bilden!
FET eloge till mig i så fall! 😉 😀 😀

2011-08-12 tydligen.
Ja men såhär blir det efter en kvart, när man färgat håret brunt.
So NOT my color.

2011-12-20.
Respekt för min första EPA-smart-phone! (Samsung Gio)

2012-05-02
hehe, nää, det är inte som ni tror.
Jag försöker inte se varken smart, duktig eller sportig ut.
Jag ska nämligen ut och åka med min alldeles nya present-cykel! 😀 ♥ 😀 ♥ 😀
(Och första cykelhjälm någonsin! :D)

2014
Ja men ibland tar jag suddiga skumma bilder på mig själv, för att jag gillar det.
Det är liksom en del av mig också.
Take it or leave it.

2014
Osminkat i svartvitt.

Avslutar med en av mina favvobilder.

TACK för att ni läser och orkade så här länge i inlägget. 😉

Kram och trevlig söndag på er!
(Förinställt inlägg miss i nassen. 😉 )

PLU, alltid.

Ok, glömde den annan favoritbild, så den får komma i min sign här:
(Kan vara en av de bästa bilder som någonsin tagits på mig, vi kan återkomma till den. FAN att jag glömde den ovan, hur kunde jag?
Som sagt: Återkommer. Påminn mig gärna!)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparad i Kärlek, Moll, Nostalgi, Nostalgitripp med Solnakullan, Tankar, Vänner

Associationer/minnen

Tänker ni på det och dem ibland?
Hur man associerar saker/lukter/smaker man ser mm med vissa personer/platser/minnen och så?

Jag tänker (eller blir påmind) om det ofta.

Det finns sååå många såklart i ens liv.
Bara man hör en speciell låt kan det ju ge ett minne såklart.

Men nu tänker jag mer lite ‘långsökta’ associationer.

♦ Som att jag tänker på en gammal kollega när jag har balsam i håret ibland. Just för att hon berättade en gång att hon glömt skölja ur det en dag när vi var på jobbet. HAHAHA, alltså tänker och ler så ofta åt detta i duschen.

♦ Eller när jag gör rent spisen med sån där ‘häll-rengöring’ a’la Electrolux, som luktar lite båtfernissa typ. Då tänker jag på en helt annan kollega från ett helt annat jobb, då vi festade på en båt ihop som luktade typ ‘tjära-båt-you-name-it’, och hon och jag talade om hennes då nyligen övervunna anorexia. Det var fint.
Och förutom det så älskar jag doften av ‘båt’. Men jag kommer nog alltid förknippa det med den stunden.
Lustigt hur minnen och dofter kan hänga ihop.

♦ Sen har vi den här också… hahaha, skrattar bara jag tänker på den.
En tredje kollega, från ett tredje jobb (japp, har haft några genom åren 😉 ), som säger vid en lunch en gång:
”Näe, FAN vad det här smakade illa! Jag måste nog glömt lite diskmedel i matlådan, kanske inte diskade den så bra.”
Haha! Denna person är såå söt och rolig så jag skrattar när jag tänker på detta! 😀
OCH, när jag diskar ibland blir jag nitisk, för att just absolut INTE ha ngt diskmedel kvar, haha!
Har nog dock alltid varit rätt nitisk/tvångstankig där, men ändå. 😉

Och sen har jag ett par andra mer specifika såklart, tar ett par av tusen typ:

♦ När min moster (som jag växt upp med sedan 4 års ålder, för den som missat) var jättesjuk i cancer så hade jag två Victoria Secrets-body-splash som jag använde då.
Den ena var ‘Pear’ ngt och den andra var ‘Love Spell’. Dessa varvade jag.
Och när hon gått bort så kunde jag inte använda någon av dem på över ett halvår då jag bara förknippade det med henne och hennes bortgång. Det var för tufft.
Lite mer än ett halvår efter började jag använda dem igen. Det kändes konstigt men skönt. ♥

♦ Det finns en platta med Orup (hans enda på engelska) som jag älskar. (Jag verkar vara den enda, haha!) Hur som helst så påminner också denna platta mig om en ex-pojkvän jag hade när jag var 19 år. Vi var bara ihop i ett halvår, men han var väldigt speciell, och för att inte linda in det så var han också riktigt jävla ocharmig och ville typ ‘låsa in mig’ och var sjukligt svartsjuk. (Har senare kommit fram att han var gay redan då sedan länge, men inte vågade kliva ur garderoben. Försvarar dock inte ett skit!)
MEN, tillägger att jag bara, ändock, har bra minnen av denna platta med Orup!  😀 ♥

♦ Hyvlad pastej!
Min f.d. bästis körde alltid leverpastej a’la Arboga (bästa!) då hon blev glutenintolerant när hon var 25 typ, och på den tiden (1997) fanns det fan inte mycket att välja på.
Och det är en hyvel-variant.
Och varje gång jag köper en så’n så tänker jag på henne och våra alla frukostar vi haft ihop. ♥
Varför f.d. bästis? Jag gjorde slut. Varför? Kanske kanske kommer jag skriva om det en dag.

Hur är det mer ER då, kära läsare? Alltså, KOM IGEN NU, vi måste ju ha någon kommunikation ju!
Berätta nu om era associationer! 😀

PS. Tänker 1000 ggr bara på min f.d. bästis när jag hör denna skiva jag lyssnar på just nu också:



Sparad i Mat & dryck, Nostalgi, Nostalgitripp med Solnakullan

Nostalgimat

Eller ‘Comfort food’ som ngn benämnde det i en tråd jag är med i på FB.
Hen skrev bland annat såhär:
”Vad är ert comfort food? Åt det när jag började få använda spisen hemma, när jag flyttade hemifrån, när jag var kär, när jag blev dumpad, när jag födde barn osv.”

Till MITT Comfort food/MIN nostalgimat:

‘När jag flyttade hemifrån var bland det första jag gjorde (kan knappt säga ‘lagade’  😉 ) : Frysta Felix-småköttbullar, pulvermos och pulver-brunsås!
Och en massa med svartpeppar på moset måste det vara!
Detta är också supergod bakismat!  😀
Ingen förstår mig.
Men då jag är bortskämd med hemlagad mat var detta det jag längtade efter, så än idag, iom den känslan när man fick ‘laga precis vad man ville’ = när jag flyttade hemifrån, så är det fortfarande en sån nostalgi, och ja: Fortfarande GOTT SOM FAN tycker jag!

Idag gör jag såklart egna köttbullar, eget mos och egen sås också, men ovan är för alltid något speciellt!

Har du någon nostalgimat/comfort food?

Berätta gärna! 😀 😀

 

Sparad i Högtider, Jul, Kärlek, Musik, Mys, Nostalgi, Nostalgitripp med Solnakullan

LUCIA

Glad lucia på er alla där ute!
(Fick visst en till följare i natt såg jag förresten, dock ett diffust konto as always, tror det är gamla troll som följer mig egentligen, men whatever: Välkommen då!)

Hur som.

LUCIA – 13 december

Lucia är ju något nästan heligt för oss svenskar.
Oavsett om du är barn, tonåring, förälder eller något däremellan.
Oftast har du en känsla för lucia i alla fall.
För mig är de bara ljusa faktiskt.
(Hittills, knack knack. 😉 )

Här kommer några luciaminnen från mig.

De första minnena jag har av lucia är från skolan (1-6), (då jag hade en smått traumatisk och rörig dagisperiod.)
Jag älskade mina skolår från 1-6!
Vi hade dock en lite speciell musiklärare. Då vi var en rätt liten skola så fick han härja rätt fritt.
Och han hade verkligen en passion för ljud och ljus som märktes!
Vilket dock gav en del utdelning vill jag säga.
Vi hade en härlig kör och körde alla avslutningar i kyrkan. (Har iofs inget med honom att göra, haha.)
Men sen hade vi många ‘roliga timmen’-spelningar där hans ljud- och ljusgrejer alltid spelade in och gjorde det hela bättre.
Och sen hade jag ynnesten att gå i en klass som han satsade lite extra på. Jag vet inte om han såg potential i oss, men vi fick göra det iaf.
En egen show.
Tror iofs att det började men en vanlig ‘roliga-timmen’, då vår klass uppenbarligen ofta gjorde musikgrejer istället, haha!
Minns när vi körde ‘Thriller’ och ‘Hasta Manana’ bland mycket annat.
Kanske såg han något i oss där. Och i kören. Eller vad vet jag.
Hur som helst så gjorde vi i alla fall en show i skolan en gång, som fick stående ovationer.
Varpå vi gjorde den i en skola till.
Och en till.
Och en till.
Sen kanske det inte var så många till. (Minns faktiskt inte riktigt, men för en 11-åring kändes det som en riktig turné. 😉 🙂 )
Men slutklämmen var att vi körde den på Kulturhuset.
Det var fint.
Det är ännu finare att jag har en film därifrån. (På VHS dock, måste försöka omvandla den!)

Men OJ! Det här handlade ju inte alls om lucia, sorry, hahaha!
Så typiskt mig att hamna på andra spår…
A ja, det är ju min eeeeeeeegen blogg, så jag får ju skriva hur jag vill, vilken tur! 😀 😀

PS. Hittade en liten bild från när det begav sig.
Vi kallade oss ‘Black & White’ och hade bara svart och vita kläder.
Jag är dock inte med på denna bild.
Men den är såå talande för hela grejen.
11 år och alla var superseriösa, på riktigt.
Så gulligt! ♥
RIP Nordan. (Blonda killen dog helt plötsligt när han var typ 25, utan att ngn än idag vet varför. Så hemskt.)

Ser också här att vi fått dekor till och med, så det här måste vara på Kulturhuset. 🙂

Lucia i vår skola (1-6)då:
Som sagt, vår musiklärare hade sina egna idéer, och om lucia hade hade han just denna:
Vi sjunger endast luciasången på italienska, och vår lucia i skolan ska aldrig vara blond, för det var inte lucia!
hahaha, okej.
Så var det bara.
Så ”Sankta Lucia, skänk mig en tia…” (Alltså, jag skämtar inte, jag kan den inte än idag, den svenska varianten, om jag dock skulle komma den närmre lite senare i livet…) var inte vår melodi.
Nej nej. Det var den italienska visan.
”Sul mare Lucia
Lastro dargento”


(Två ovan rader är så jag minns dem, kan vara heeelt fel, men kan iaf sjunga den någorlunda. 😉 )
Och ja, vår lucia var aldrig blond.
Det var alltid mörkhåriga tjejer.
En gång var det min på den tiden bästis, A-C, med vanligt ‘svenskt’ cendréfärgat (jaa, det går bra att säga råttfärgat också! Jag har samma färg! 😀 😀 )
Vår musiklärare ogillade i och för sig också ‘divor’ (jo då, ni vet att de finns redan i 10-12-årsåldern), så de fick aldrig bli lucior.
Speciellt inte om de var blonda. 😉
Han ville ha vanliga men starka personligheter som lucior typ.
Ganska coolt ändå kan jag tycka idag.
Och om man tänker på dagens (och måååånga år tillbaks) klimat, så är det nog där jag formades också.
En bra skola helt enkelt. På många sätt.
För att köra ett Winnerbäck-citat igen som stämmer SÅ mycket in på mig:
”Nyponbuskar, nyponbuskor, hela vägen nyponbuskor, och nånstans blev jag den jag är nu”
(Det var myyycket nyponbuskar på vår skolgård)

Denna enda jag hittar på Spotify, och den är verkligen speciell.
Kan tillägga att vi inte ARR-TI-KU-LERADE orden på det sätt han gör i af.
Dock lite komiskt att det är med min KUNG Elvis.
(Inte överförtjust i varianten, men åtminstone den närmsta jag hittar)


Nästa lucia jag minns är i gymnasiet.
Det är en så lång (och rätt snaskig egentligen, haha, men den skiter jag i nu) historia, MEN:
Jag och min dansanta vän L fick förmånen att uppträda (dansa) på skolans luciashow. (Alltså, DET var coolt, bara så ni vet, haha!)
Vi blev nog dock aldrig tjenis och bundis med de i ‘ensemblem’, men vi fick våra 4 min på scen iaf, haha!
Och hur som helst så var det askul! Och ett minne för livet.

Någon i min familj filmade detta, men när jag och en annan vän än L ovan skulle börja filma oss själva några år senare så filmade vi över detta… rutinerade… NOT!
A ja, shit happens (Näää! Hatar det ännu till denna dag, hahahaha!)
Men, när jag började jobba på Å, så visade det sig att en kille som jobbade där gått i samma gymnasium, och i alla fall fotat en massa. Så jag fick fler foton på oss från honom!
Alltså, allt har en mening!
Så roligt! 😀 😀 😀
Ska försöka hitta ngt av dem och slänga in här.

Nähä, hittade såklart inget.
Men fixade det! 😀
Min nya scanner är bra, men lååååångsam, men här får ni en titt tillbaks till 1990.
Älskar hur min cykelbyxor (som jag för övrigt lånade av exets syster, haha!) ser lite stora ut.
Jag ser fan fit ut på benen!
Dit ska jag komma igen, var så säker!

Lucia på ÅH 423

Den först Lucian jag firade med den svenska sången. Det tog ett tag att lära sig, jo men faktiskt.
Älskar den gamla traditionen vi hade på jobbet då. Sjöng upp och hade oss och lussade i restaurangen. 😀
Ett av alla tusen- och åter tusentals bra minnena från Å. ♥

Har TYVÄRR ingen bild härifrån, men ska fiska hos han jag vet har! 😉

Lucia på Lucia-land

Men ååh, hur kunde jag glömma!
Innan gymnasiet så var jag ju på Sicilien med moster (som jag växt upp med sedan 5 års ålder) och extrapappa Benke.
Syster var utbytesstudent för ett år i USA då, så de tyckte väl jag också skulle se världen lite iaf, haha!
Hur som.
När vi sitter på en restaurang så kommer de och spelar för oss, hmm… ja ni vet hur det är i Italien… ”Ciao Bella” hela tiden, haha!
Hur som. Där kommer de och spelar och sjunger så fint vid vårat bord.
(Har såklart detta på foto också, någonstans…)
Och jag hajar till och säger: ”Mäh! Det här är ju vår luciasång!”
(Vi var väl där i mars eller nåt, så jag, 15 år och dum i huvudet fick inte ihop det)
Men sjunga med kunde jag. 😀 😀 😀
Det var ett kul tillfälle som jag aldrig glömmer.
För övrigt en resa jag inte glömmer heller.
Tack H & B för den och alla minnen.
Love you forever! ♥

Så, sulmare summarum, så har jag inte upplevt en riktig lucia på 158 år typ…

JO! Det har jag visst! Nu glömde jag en sak till!
Jag och min bästa Partner A var ju på en luciakonsert typ 2004 i Klara Kyrka.
När Adolf Fredriks kör sjöng.
Det var fint!

Men sedan dess?
Nope.
Nada nada och ingenting.

Ni då?
Kom igen nu, rassla till i kommentarerna nu!
För faaaaaaan vad ni är dåliga med det!

PLU