Tankar rakt från skallen

Går igenom mitt ‘bloggarkiv’ av outgivna/sparade inlägg.
Här kommer ett. Vet inte när jag skrev detta, men det är länge sen iaf.
Varsågoda. 🙂

Att jag först och främst ska sluta tvångstanka över när jag skrivit fel, att jag bara rättar till felet, och inte hela ordet eller meningen… Fast för mig går det dock fortare att skriva om en mening än att sätta muspekarn på det specifika felet och rätta det…

Tänker också på varför så lite ny musik berör mig.
Lyssnar just nu på Justin (tänkte skriva Bieber, haha, inget fel med honom, älskar ett par låtar av honom också, men det blev bara lite komiskt) Timberlake, kanske är plattan från 2009? haha, toppen, googlade just, då jag inte har en aning, och det var 2006! Jeeesus! Ja men vi kan säga såhär: 2006 hade jag annat för mig. Eller, jag borde egentligen verkligen hört och kommit ihåg denna platta från det året, men det gör jag inte. Sorry Justin. Hur som så är den grym!
Men oavsett ‘gammal’ musik från Justin T (som för mig typ anses nästan som ny, haha), så är jag så lost in space vad det gäller ny musik.
Eller nej, fel!
Jag lyssnar på radio nästan varje dag och jag hittar sällan en ny låt som tilltalar mig.
Alla vet att jag är en sucker för 80-tal främst. 90-tal ligger såklart varmt om hjärtat också. Men även 50-, 60-, och 70-tal som jag är uppväxt med.
OCH: Jag gillar både pop, rock, soft hårdrock, dansband och annat.
Både svenskt och utländskt såklart!
Men när kom det senast en jävligt bra hit som jag gillade?
Eller ens en bra ny låt?
Okej, jag kan komma på två, kom jag på just nu.
Svenska båda två faktiskt.
Kanske beror på att alla mina utländska idoler är döda. 😥
Lenny Kravitz finns ju kvar iofs. Likaså Madonna.
Men jag vet inte… Jag väntar med spänning på vad de båda ska leverera härnäst.

Så, tills dess, låt oss lyssna på mina två nya svenska favoritlåtar.
Den första är av ljuvliga Miss Li.
Jag har gillat henne förut också, och upptäckte henne såklart via Winnerbäck. 😉
Men kan erkänna att jag inte lyssnat in mig allt för mycket innan.
(Borde dock göra!)

Men, hennes nya platta:
Aah, så bra!
Här kommer min absoluta favoritlåt från den:

Och så denna med Una Svenningsson, som jag just googlade mig till (då jag inte kollade mer än två program av årets ‘Så mycket bättre’ då jag tyckte det var så segt och ingen gnista i konstellationen i årets upplaga. Inte ensam om denna upplevelse har jag förstått…) inte var hans. Så paff jag blev.
Men skit samma! Den är SÅ guld!
(Ska självklart lyssna på originalet sen, men inte nu.)
Jag får rysningar och gråt i halsen varje gång jag hör denna iaf:

Dock ofattbart att den inte är hans när jag hör den, haha!
Bästa svenska balladen på tusen år med hans röst, hur som.
Så så skör, så vacker. Och sorglig på samma gång.
Och Unos röst är som gjord för den.

 

300 sidor Persbrandt på ett dygn

är inlästa i min hjärna och i mitt hjärta.♥

Jösses alltså! Vilken bok. Vilken avhandling över sitt liv han gjort. Det är gripande på många sätt. Många och (känns ibland) långa utläggningar om teaterpjäser och teateranekdoter osv. MEN, dels är det ju halva hans liv liksom, så konstigt vore ju annars. Men för att vilja komma in i hela grejen och hans liv, som ändå ’memoaren’ handlar om, så måste man ju läsa det också. Annars blir det inte sammanhängande. Och ofta väver han/Carl-Johan Vallgren in lite andra grejer bland de där teaterhistorierna, så det krävs liksom att läsa varenda ord.
Så känner i alla fall jag.

Som sagt. Jag har läst över 300 sidor nu. På ett dygn. Och det är inte bara för att jag tycker Persbrandt är en intressant person. Utan för att det är bra skrivet såklart. Sådär så att man bara vill läsa vidare. Vad hände/händer sen i livet? För den är ändå skriven framåt, även om det kommer gamla anekdoter osv från förr för att förklara vissa saker så går den alltid framåt. Och jag gillar hur den är skriven! Jag älskar boken än så länge!

Förutom EN grej. Det är att de namngivit en person rätt typ tio gånger men minst två gånger har de namngivit honom vid helt fel vid förnamn.
Och då känner jag: HUR är det möjligt?! Det måste ju vara typ tio personer som korrekturläser boken innan den går i tryck? Eller?
Detta är inte första gången jag känner såhär eller tänker på det. Jag blir fan galen på det! Att ge ut sina memoarer och vara en så stor person som Persbrandt ändå är i Sverige, och så skrivs det fel på ett namn flera ggr… Nääe, det är inte okej.

Sen tänker jag; Kanske skrev ngn fel och Micke P tyckte det var lite kul så han ville behålla det bara därför. Det är den förklaringen jag vill tro på, för det är då mycket HUMOR på min nivå. Annars blir det bara jävligt B.

Om jag någonsin ger ut en bok ska jag lusläsa den själv 83 ggr och ge den till minst två pålitliga vänner och sen till ev. förlag. Och sen lusläsa den själv igen med mina vänner. Eller nya. HAHAHA.

A ja, kanske bara jag som är sånt kontrollfreak kanske? Nä, tror inte det.

Jag har på riktigt svårt att läsa vidare i en annan bok jag börjat på för att det är så många konstiga grammatiska fel i den så jag blir galen.
Återkommer till den i ett annat inlägg.

Hur som, förutom detta (vad jag låtsas; var ett MEDVETET fel av namn) så älskar jag boken hittills. Den är real life a’la Persbrandt liksom. Och det ni, mina vänner; det vill ni läsa.

 

 

 

 

Snabb grej – när tankarna far…

Vän:
Blev ju fel… 😍
😘
😍1
Jag:

haha, så kan det bli ibland med dessa ‘nymodigheter’./MVH 40-talisten i hemlighet 😉 😀 Kram o puss vännen!

Vän:
Jag är så fumlig med dessa små ”knappar”… Får ofta skriva om sms flera gånger innan jag skickar eftersom det smyger in små fel… Tror att det räcker att vara 70-talist i dagens samhälle för dessa nymodigheterna… 😱😂 😘

Jag:
hahahaha, precis! HATAR SMS! hahaha, därför jag äääälskar att sitta vid min dator, då kan jag skriva fortare och mer rätt (oftast). 😉
😀 Men visst är det så, vi ÄR ju våra 40-talisters medelålders nu, klart det är svårt. 😉
Ja men precis så är det! Vi är ju våra föräldrars version i medelåldern nu, vare sig vi vill eller inte. 
FUCK, förlåt, men jag vill INTE, haha. 

A ja, ett konstaterande bara. 😀

PLU

Cornelis W

Jag minns när jag såg honom spelandes utanför Huvudsta-stallen. Jag och pappa gick förbi där, och pappa sa: ”Kom ihåg den där snubben. Glöm aldrig honom. Han är stor.”
Jag tänkte såklart inte så mycket mer på honom.
Detta måste ju varit sent 70-tal. Fint så.
Minns inte att vi lyssnade på honom så mycket (tyvärr) någonstans.

1987 har jag dock ett minne av honom.
För då fanns det ett program som spelades in på Sandhamn i skärgården, och han och min dåvarande idol Pernilla Wahlgren spelade där i samma program.

Och sen gick han och dog samma år.
Och plattor gavs ut. Samlingar. Som sig bör.
Han var och ÄR kult.
Alltså, tänk såhär: Han känns SÅÅ mycket Sverige, men var inte ens svensk.
Ja just, sug på den karamellen en stund.
Som han förvaltade vårt språk och sina visor, det är en YNNEST att få ens ha levt under samma tid som hans.

”Somliga säger, vi lever i evighet,
Fast döden är den sannaste, som de vet.”

(Ja, jag VET att de flesta låtar var ‘copys’, men han gjorde egna texter till de flesta.)

Jag kommer iaf för alltid ÄLSKA Cornelis.

Sen att jag har en historia som inte är medial, men jag är med säkerhet medveten om att jag känt en okänd son till Cornelis.
Kanske tar jag den historien en dag, kanske inte.
Jag och många med mig är dock säkra.
Mycket mycket säkra.

Så, från oss till Cornelis och hans son i himmelen, säger vi:
”Vem bryr sig om hur dagarna går?”
Vila i frid ni fina finurliga burdusa älskvärda älsklingar! ♥

Höst = Almanacka/Bullet Journal/Kalender?

Nu när det snart är höst vaknar alltid min lust att köpa ny kalender eller liknande. Precis som runt nyår vill jag alltid ha en nystart.

Jag blir dock tokig på att jag aldrig kan bestämma mig för vad jag vill ha för typ av almanacka varje år. Fast när jag skalade potatis för några timmar sen kom jag på det! Jag ska underlätta det för mig och göra en grej som jag också tycker är rolig. Ja jag tycker ju många typer av almanackor och kalendrar är roliga, MEN jag hittar ju aldrig någon där liksom ALLT som jag vill ha finns med, och måste då komplettera med dagbok osv. = Dessutom tycks jag aldrig kunna bestämma mig för hur långa dagar jag vill ha i mina almanackor, just för att jag kört olika varianter hela tiden; kalender för att boka in saker i, kalender/filofax för att skriva mer dagbok OCH inbokade saker i, dagbok på papper, dagbok i dator, you name it… Och gärna flera pågående samtidigt… så jag blir ju lätt schizo.

Och då får man fixa det själv helt enkelt! 😀 😀

Så, jag kom på att jag ska göra en grej jag tänkt på i många år. Att göra en egen A4-mall med enkla saker att fylla i för dagen, som exv. humör/städning/väder med (mycket) mera. Då kan jag enkelt fylla i lite varje dag även om jag inte orkar skriva dagbok eller mer just den dagen. Men jag får ändå en liten rapport om varje dag. Det är ju perfekt!

Sen får jag köra en almanacka för saker som händer, sånt man ska göra och boka in, samt min hemliga onlinedagbok och denna blogg för mer och längre egna dagbokstankar osv.
Japp, nu provar jag den varianten. Kanske skiter det sig också, men man måste ju prova.

Och såklart ser jag just nu mest fram emot att göra det där A4:at! haha, så typiskt mig! 😀 😀 😀 MEN, jag älskar ju som sagt att fylla i saker också, så det blir bara en asrolig grej som jag kommer se fram emot tror jag.

Skrivet i tisdags:
Så, nu ska jag bara rapportera till AF först, sen ska jag se om jag kan börja pula lite med den där mallen av min ‘dagsjournal’, eller vad jag nu ska kalla den. Sen kanske vi ska se ngn ny fransk serie på Netflix också. Vi har plöjt tre stycken redan, det är vår nya grej, love it!

Skrivet onsdag natt mot torsdag 01:00:
Jag har gjort klart min fina ‘Journal’ nu, och har redan börjat fylla i den också, love it! 😀 

Puss på er förresten!

Juni juli var redan historia, augusti var bara ett barn…

Så är det.
Rubriken är för övrigt en snodd textrad av mitt husband:

Förutom maj som varit het som fan, så har juni och juli varit extremvarma, no shit Sherlock… Och augusti fortsätter likaså.
Ur led är tiden.
Jag har inte klagat mycket någonstans förutom hemma, inte mer än någon enstaka gång har jag suckat över värmen i sociala medier. Och vet ni varför?
Det finns flera orsaker:

1 – ALLA HYLLAR värmen.
Jo, jag har såklart suckat lite över det, men inte i ens närheten av vad jag velat.

2 – MÅNGA är nu trötta på värmen.
Jag har inte kommenterat det mer än att ‘Regn är bäst! ÄNTLIGEN!’

3 – JAG BIDAR MIN TID.
För när regnet och lite höst kommer, då JÄVLAR ska de få höra på REGNHYLLNINGAR de ALDRIG tidigare hört i sitt liv!

4 – HELVETE VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ DENNA HETTA! HATAR DEN!
Jag ska nog tala ut en dag, se punkt 3 😉
Men jag orkar inte vara med där alla är, är sååå trött på allas väderstatusar att jag spyr!
Men, som sagt; de kommer få igen, hehe.
Om det nu inte blir en helt regnfri höst också, då är det verkligen tjall på väderlinjen alltså.

Och bara för att klargöra för er kära läsare:
Så HAAAAAAAAAAAAAAAAAATAR jag denna värmen!
Skönt, då var det sagt.

Hoppas ni har det bra.

PLU.

O. and out.