10 OM MIG-LISTAN – MUSIK

Ja men nu var det faktiskt länge sen vi hade en lista, inte sant? 😉
Och nu kör jag en egen.
En MUSIK-lista, eftersom jag är beroende av musik. 🙂 😀

1 – Vilken musik växte du upp med?
Oj! Så mycket olika. Hemma var det allt från Vikingarnas Kramgoa låtar som vi buggade till, till Elvis och The Beatles. 
Och lite pop och 70- och 80-tals-disco däremellan (bl.a. Boney M och ABBA). 🙂

2 – Vilken var din favoritartist/grupp när du var 10 år?
När jag var 10 år hade Carola inte sjungit sin ‘Främling’ ännu. 
Men Gyllene Tider hade definitivt sjungit sig in i mitt hjärta. 
Mina husgudar från första tonen tills jag dör. 😉
(Och ABBA var redan favoriter också, såklart.)

3 – Vilken var din bästa konsert/eller din drömkonsert?
Min bästa konsert ever, om jag måste välja en så blir det PRINCE – ‘Sign of the times’, den 11 augusti 1988. 
Med hans runda scen på Isstadion.
Vilket geni, vilken energi!
Plats 2 = Lenny Kravitz 2000. 
Både gör de nämligen ngt smått omöjligt. De skriver sina låtar själv. De spelar oftast (på skivorna/inspelningarna) själva och behärskar ALLA instrument. Samt producerar osv det mesta själva. 
Dessa två killar alltså… Forever in my heart.
Och Lenny var overkligt bra live, han sjöng fan bättre än på skiva. ♥

4 – Vem eller vilka är din/dina största idoler idag?
Jag kan ju säga att det inte ändrats mycket. 
Svenska: Gyllene Tider/Roxette = Per Gessle! 
Orup & Winnerbäck. 
De tre delar min ‘husgudstitel’. 
MEN, måste jag välja så blir det Gyllene Tider, lätt! 😉 ♥

Utländska: Same som för många år sedan: 
Whitney Houston, Madonna, Michael Jackson. 
Okej okej, jag är gammal. 
Men give me a break, finns INGEN SOM DESSA OVAN nämnda, kommer ALDRIG finnas. 
Whitney Houston hade den renaste och finaste rösten i hela universum typ. 
Punkt.
(Och Carola står för Sveriges bästa kvinnliga renaste finaste rösten ever i min bok.)

Okej, jag kan prata as-vackra killröster också. George Michael, Boy George. 
RENA helt fantastiska röster. 
Jag tänker bara; Vem FAN ska ta över efter dem? 
TYP INGEN.

Och Elvis ska vi inte ens tala om.

5 – En låt som du kan hela texten till utantill?
‘Blood money’ – Bon Jovi
Och såklart min begravningslåt ‘Kom intill mig’ – Gyllene Tider (A ja, vi får väl återkomma till det)
Bland många fler såklart, framför allt GT, och Carola. Och Orup. Och Winnerbäck. haha!

6 – Vilken artist eller grupp skulle du velat träffa?
OJ, det är fan svårt. Men tror faktiskt att jag skulle velat träffa min eviga idol Gessle. Och Marie F. 
Prince blir ju svårt… Madonna önskar jag ju, men hon verkar väldigt ‘hemlig’ och speciell, så tror inte det skulle vara så kul. 
Winnerbäck privat tror jag dock är en pärla. ♥

7 – Vilken filmmusik är den bästa du vet?
Fett svårt nu då jag ÄLSKAR filmmusik mycket hårt. 
Men top 5 kör jag:
1 – Hair

2 – Streets of fire
Halv-B rulle, men vissa låtar är magiskt bra! Nr 1 & 6 är favoriterna! 

3 – Grease (som ju av ngn jäkla anledning inte finns kvar på Spotify (grr!!)
Men sååå bra musik!
Här är en Youtube-länk till hela albumet iaf:

4 – Top Gun 
Aaah! Den filmen! Och musiken! ♥

5 – Flashdance

Love it! Alla låtar är inte bra, men det finns några guldkorn.

8 – Har du någon talang inom musik? Sång, instrument el. något annat?
haha, näe, I WISH! Mina önskningar som jag inte besitter är att kunna teckna och sjunga!
Tror dock jag sjunger bättre i duschen än trummar eller försöker mig på K:s gura. 

9 – Vilken är den/eller en av de finaste textförfattarna inom musik som du vet? (Eller bara ett citat)
Här kan jag såklart ge TUSEN exempel, då jag är en sucker för texter…
Måste klura lite…

Okej. GT har faktiskt några riktigt bra texter (främst på min favvo-platta ‘Moderna Tider’). Älskar även vissa av Orups och Cornelis, och sååååååååååååååå många andra.
Men finaste texterna måste jag nog säga att Winnerbäck står för. ♥

10 – Vilken artist/grupp har gjort en skillnad i ditt liv?
1 – Gyllene Tider – Julen 1981, då var jag 9 år och fick deras ‘Moderna Tider’ på kassett av mormor o morfar, bästa presenten EVER! ♥
2 – ABBA – The greatest! Finns inte en låt som inte är bra än idag. (Ok, kanske överdriver lite något där, för självklart älskar jag inte ALLA deras låtar. Men näst intill.)
3 – Tusen till typ. Är ju en sån sucker för musik. En sån som blir provocerad av folk som säger att de inte är ‘in to music’… Gaaaah! Hur kan man INTE?! Hur kan man ens vara en människa UTAN musik känner jag?
Prince, Orup, Madonna, Winnerbäck, Cornelis Vreeswijk, Marie Fredriksson, min vän Josefin, Whitney Houston, Mariah Carey, Andreas Johnson, Lena Philipsson, Pernilla Wahlgren, CAROLA, Lenny Kravitz, Michael Jackson, Alphaville, Culture Club, Noice, ELVIS, Modern Talking, för att nämna några… och jag är alldeles säker på att jag glömt många viktiga. Ja! Suzzies Orkester! Alltså, aaah! Ren kärlek! ♥

11. En tolkning/cover som du gillar/älskar?
Går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar denna: (bättre än originalet enligt mig.)

Finns en annan fin cover som jag älskar såå mycket, då den är acapella, vilket jag älskar!
Märk väl att jag dock i stort sett har svårt för covers, och denna är min ABSOLUTA favoritlåt what-so-ever: (ALLTSÅ, this is mind-blowing!)

12. Vilken är den bästa/finaste balladen du vet?

Måste säga två.

Och:

Och den här går ju inte av för hackor den heller: 😉 ♥

13. Den bästa låten du vet i hela världen?
Som den musikknarkare jag är så finns det tusen egentligen,
MEN som jag sagt i många år, så kommer det att förbli denna.
Den jag alltid blir glad av att höra. Den jag ALDRIG tröttnar på.
Aldrig. 

För den har allt. Mollig, men ändå ljuv och melodiös. Och texten.
Så mörk och kufig. Me love!
OCH solot i slutet… gör den komplett

(Förlåt PG, haha! Men ska ju ändå ha din låt på min begravning. 😉 )

SÅ. Nu är det din tur att skriva din lista. 🙂 😉 ♥

PLU forever.

 

 

Ett ljuvt parfymminne

London. 1981.

Vi har åkt båt i 24 timmar.

Med Tor-Line.
Jag minns att vi fick sånna där pennor man hade runt halsen, och det var en rund grej som pennan satt i, som det stod loggan ‘Tor-Line’ på.
Jag, syster, moster, mosters bästa väninna (som var en av ‘extramammorna’ under uppväxten. Mer om det i ett annat inlägg kanske. 😉 Påminn gärna!) och hennes son (även min klasskompis då).

En vecka innan Prins Charles och Lady Diana gifte sig är vi där.
Förberedelserna är rigorösa.
Det övas dygnet runt.
Jag är 9 år, förstår inte riktigt uppståndelsen som redan är igång.

Vi besöker Madame Tussauds, Big Ben och fler turistgrejer jag inte minns.
Jag och syster har just fått likadana randiga pyjamas, fast i olika färger.
Jag showar som alltid inför kameran på hotellrummet.

This is it! Pyjamasarna vi hade i London. 🙂
Detta är dock en jul hos mormor & morfar. 
1980 står det på kortet. Jag var 9, syster 11. 🙂
Kärlek alltså.
Lisa, du ser rustad ut! Med handskar, öronmuffar OCH mormors (?) morgonrock?! HAHA! ÄLSKAR denna bild! SÅ vi! Vi spexade så gärna på bilder och klädde ut oss med allt vi hittade!  😀 Och nu ser jag en helt annan sak. Jösses vad lik morfar du är på denna bild! Liksom Gabriel ibland. Och Frasse när han var liten. Ja generna ljuger inte iaf. 😉 

Vi går på ett känt varuhus, som jag inte minns namnet på.
Jag köper en grej som jag än idag inte vet namnet på, men är helt fascinerad av.
Det är en platta som är en magnet, med tillhörande små små metallbitar, som man kan forma grejer med på magnetplattan.
Jag har den kvar än idag.

Jag och syster köper likadana parfymer, med en fin bild på framsidan, där det står med små små snirkliga bokstäver:
”Tower of London”.
Den luktar viol.
Mycket viol.

Varför vi valde denna parfym som en souvenir kan jag inte förklara, inte min syster heller.
Jag tror inte vi gillade viol-parfym ens 1981.

Men.
Den måste innehålla 1000% konserveringsmedel eller whatever, för den luktar EXAKT likadant idag som 1981.

OCH,
Det viktigaste av allt:
När jag känner mig lite vilsen och bara ‘vill vara mig själv för en stund’, då tar jag fram den. Och sniffar lite.
Bland de bästa dofterna jag vet.
För det är trygghet för mig.
Kärlek och ljuva minnen från 1981.
En trygghetens tid i mitt liv.

Och hur mycket jag än ogillar viol, i nästan alla dess former, så kommer jag för alltid älska denna parfym!
Som en kär gammal vän. ♥

 

Smaken förändras

Jag ville egentligen skriva ‘smaklökarna’, men hittar ingenting som stödjer det jag vill säga, så jag struntade i det, haha!
Jag vet i alla fall med säkerhet att jag läst för några år sedan att smaken/’smaklökarna’ (vad är ens en smaklök? 😉 ) förändras ca vart 7:e år.
Men då jag inte hittar en enda skrivelse om detta så låter jag det vara osagt, och bara något jag fortfarande själv tror starkt på. 😉 😀

Hur som helst så har jag upptäckt tre saker som jag verkligen ändrat uppfattning om inom loppet av en vecka.

Det första var när jag skulle äta min älskade bakade potatis på ‘gotlandsvis’ med svart caviar, gräddfil och majs. Något som serverades som ‘nattamat’ i Visby på 90-talet. Och även på Vattenfestivalen i Stockholm (till min och mina vänners lycka! 🙂 ) i mitten av 90-talet minns jag. Då med vitlöksdressing. Men då varken jag o mina vänner hittade den där rätta dressingen någonsin utvecklade vi vår egen variant, som blev med gräddfil el. Creme Fraiche istället. Liten smörklick på toppen och kanske lite vitlökssmör gjorde det till nästan samma grej.
Och denna har jag ätit någon gång om året ibland. Då sambon inte delar fäblessen för ens bakad potatis så blir det inte så ofta. 😉
Hur som.
Sist jag åt den var det med ‘storkornig’ svart rom/svart kaviar – typ Abbas. Men då tyckte jag det var så hemsk äckligt med de stora korna fick jag för mig.
Så nu, ca ett år senare när det var dags igen köpte jag småkornig svart kaviar. Och fy faaan vad det var hemskt! Det var som grus i käften och inte alls den där angenäma salta fina smaken jag mindes från 90-talet.
Så, är det Kaviar:en som ändrats eller jag? Jag inte vet jag. Jag tror ju såklart att den kaviar vi fick var mycket bättre då och ngt jag inte kan köpa i butik.
OCH att jag har ändrat mina smaklökar.

Den andra grejen var när jag blev bjuden på middag på Pizza Hut av sambon i veckan. Jag kan räkna mina besök på Pizza Hut i mitt liv på en hand. Senast var jag och sambon på samma restaurang som härom dagen, men den gången tog jag en ‘italian’, och den var INTE så bra. Denna gång provade jag en pan pizza, och OJ vad god den var! haha! Solnakullan är inte så med i matchen alltid. 😉
Hade fått för mig att jag inte gillade det där fluffiga innan… Ja jösses. Vad roligt livet är alltså. Och vad lustig jag är.
Sambon tog en asgod variant med pepperoni och jag tog en egenknåpad variant, typ vegetarisk fast med skinka. Och min var god som fasen, med massor av tomater och vitlökstomatsås, men pepperonin gick inte av för hackor heller.
Men att jag var 40+ när jag upptäckte att Pan Pizza är SÅ jäkla gott… say no more.

Den tredje saken jag ätit i veckan när jag var i skolan/på praktiken (odefinierbart 😉 och orkar inte förklara just nu) är en ostfralla. Alltså inte en fralla med ost i, utan en med liksom lite ugnsrostad ost på toppen. Alltså, aaah! Detta som jag nästan avskytt i hela mitt liv visade sig vara sååååååååååååå gott helt plötsligt?! Ja men vad är det om inte 7-års-smaklöks-krisen, så säg? 😀 😀 😀

Min nya egna favvo-pizza hos Pizza Hut kommer att bli: med vitlökstomatsås, rödlök, färska tomater, pepperoni och basilika! 😀

Alltså, jag har kommit på vad basilika smakar! Den smakar sol och jord! Så mycket sommar och glädje i den grönskan! Blir glad och lycklig varje gång jag äter den. 🙂 ♥
För övrigt en sak till jag upptäckt bara inom de senaste två åren typ. Kärleken till basilika alltså. 🙂

 

 

Tankar rakt från skallen

Går igenom mitt ‘bloggarkiv’ av outgivna/sparade inlägg.
Här kommer ett. Vet inte när jag skrev detta, men det är länge sen iaf.
Varsågoda. 🙂

Att jag först och främst ska sluta tvångstanka över när jag skrivit fel, att jag bara rättar till felet, och inte hela ordet eller meningen… Fast för mig går det dock fortare att skriva om en mening än att sätta muspekarn på det specifika felet och rätta det…

Tänker också på varför så lite ny musik berör mig.
Lyssnar just nu på Justin (tänkte skriva Bieber, haha, inget fel med honom, älskar ett par låtar av honom också, men det blev bara lite komiskt) Timberlake, kanske är plattan från 2009? haha, toppen, googlade just, då jag inte har en aning, och det var 2006! Jeeesus! Ja men vi kan säga såhär: 2006 hade jag annat för mig. Eller, jag borde egentligen verkligen hört och kommit ihåg denna platta från det året, men det gör jag inte. Sorry Justin. Hur som så är den grym!
Men oavsett ‘gammal’ musik från Justin T (som för mig typ anses nästan som ny, haha), så är jag så lost in space vad det gäller ny musik.
Eller nej, fel!
Jag lyssnar på radio nästan varje dag och jag hittar sällan en ny låt som tilltalar mig.
Alla vet att jag är en sucker för 80-tal främst. 90-tal ligger såklart varmt om hjärtat också. Men även 50-, 60-, och 70-tal som jag är uppväxt med.
OCH: Jag gillar både pop, rock, soft hårdrock, dansband och annat.
Både svenskt och utländskt såklart!
Men när kom det senast en jävligt bra hit som jag gillade?
Eller ens en bra ny låt?
Okej, jag kan komma på två, kom jag på just nu.
Svenska båda två faktiskt.
Kanske beror på att alla mina utländska idoler är döda. 😥
Lenny Kravitz finns ju kvar iofs. Likaså Madonna.
Men jag vet inte… Jag väntar med spänning på vad de båda ska leverera härnäst.

Så, tills dess, låt oss lyssna på mina två nya svenska favoritlåtar.
Den första är av ljuvliga Miss Li.
Jag har gillat henne förut också, och upptäckte henne såklart via Winnerbäck. 😉
Men kan erkänna att jag inte lyssnat in mig allt för mycket innan.
(Borde dock göra!)

Men, hennes nya platta:
Aah, så bra!
Här kommer min absoluta favoritlåt från den:

Och så denna med Una Svenningsson, som jag just googlade mig till (då jag inte kollade mer än två program av årets ‘Så mycket bättre’ då jag tyckte det var så segt och ingen gnista i konstellationen i årets upplaga. Inte ensam om denna upplevelse har jag förstått…) inte var hans. Så paff jag blev.
Men skit samma! Den är SÅ guld!
(Ska självklart lyssna på originalet sen, men inte nu.)
Jag får rysningar och gråt i halsen varje gång jag hör denna iaf:

Dock ofattbart att den inte är hans när jag hör den, haha!
Bästa svenska balladen på tusen år med hans röst, hur som.
Så så skör, så vacker. Och sorglig på samma gång.
Och Unos röst är som gjord för den.

 

300 sidor Persbrandt på ett dygn

är inlästa i min hjärna och i mitt hjärta.♥

Jösses alltså! Vilken bok. Vilken avhandling över sitt liv han gjort. Det är gripande på många sätt. Många och (känns ibland) långa utläggningar om teaterpjäser och teateranekdoter osv. MEN, dels är det ju halva hans liv liksom, så konstigt vore ju annars. Men för att vilja komma in i hela grejen och hans liv, som ändå ’memoaren’ handlar om, så måste man ju läsa det också. Annars blir det inte sammanhängande. Och ofta väver han/Carl-Johan Vallgren in lite andra grejer bland de där teaterhistorierna, så det krävs liksom att läsa varenda ord.
Så känner i alla fall jag.

Som sagt. Jag har läst över 300 sidor nu. På ett dygn. Och det är inte bara för att jag tycker Persbrandt är en intressant person. Utan för att det är bra skrivet såklart. Sådär så att man bara vill läsa vidare. Vad hände/händer sen i livet? För den är ändå skriven framåt, även om det kommer gamla anekdoter osv från förr för att förklara vissa saker så går den alltid framåt. Och jag gillar hur den är skriven! Jag älskar boken än så länge!

Förutom EN grej. Det är att de namngivit en person rätt typ tio gånger men minst två gånger har de namngivit honom vid helt fel vid förnamn.
Och då känner jag: HUR är det möjligt?! Det måste ju vara typ tio personer som korrekturläser boken innan den går i tryck? Eller?
Detta är inte första gången jag känner såhär eller tänker på det. Jag blir fan galen på det! Att ge ut sina memoarer och vara en så stor person som Persbrandt ändå är i Sverige, och så skrivs det fel på ett namn flera ggr… Nääe, det är inte okej.

Sen tänker jag; Kanske skrev ngn fel och Micke P tyckte det var lite kul så han ville behålla det bara därför. Det är den förklaringen jag vill tro på, för det är då mycket HUMOR på min nivå. Annars blir det bara jävligt B.

Om jag någonsin ger ut en bok ska jag lusläsa den själv 83 ggr och ge den till minst två pålitliga vänner och sen till ev. förlag. Och sen lusläsa den själv igen med mina vänner. Eller nya. HAHAHA.

A ja, kanske bara jag som är sånt kontrollfreak kanske? Nä, tror inte det.

Jag har på riktigt svårt att läsa vidare i en annan bok jag börjat på för att det är så många konstiga grammatiska fel i den så jag blir galen.
Återkommer till den i ett annat inlägg.

Hur som, förutom detta (vad jag låtsas; var ett MEDVETET fel av namn) så älskar jag boken hittills. Den är real life a’la Persbrandt liksom. Och det ni, mina vänner; det vill ni läsa.

 

 

 

 

Snabb grej – när tankarna far…

Vän:
Blev ju fel… 😍
😘
😍1
Jag:

haha, så kan det bli ibland med dessa ‘nymodigheter’./MVH 40-talisten i hemlighet 😉 😀 Kram o puss vännen!

Vän:
Jag är så fumlig med dessa små ”knappar”… Får ofta skriva om sms flera gånger innan jag skickar eftersom det smyger in små fel… Tror att det räcker att vara 70-talist i dagens samhälle för dessa nymodigheterna… 😱😂 😘

Jag:
hahahaha, precis! HATAR SMS! hahaha, därför jag äääälskar att sitta vid min dator, då kan jag skriva fortare och mer rätt (oftast). 😉
😀 Men visst är det så, vi ÄR ju våra 40-talisters medelålders nu, klart det är svårt. 😉
Ja men precis så är det! Vi är ju våra föräldrars version i medelåldern nu, vare sig vi vill eller inte. 
FUCK, förlåt, men jag vill INTE, haha. 

A ja, ett konstaterande bara. 😀

PLU