Ett ljuvt parfymminne

London. 1981.

Vi har åkt båt i 24 timmar.

Med Tor-Line.
Jag minns att vi fick sånna där pennor man hade runt halsen, och det var en rund grej som pennan satt i, som det stod loggan ‘Tor-Line’ på.
Jag, syster, moster, mosters bästa väninna (som var en av ‘extramammorna’ under uppväxten. Mer om det i ett annat inlägg kanske. 😉 Påminn gärna!) och hennes son (även min klasskompis då).

En vecka innan Prins Charles och Lady Diana gifte sig är vi där.
Förberedelserna är rigorösa.
Det övas dygnet runt.
Jag är 9 år, förstår inte riktigt uppståndelsen som redan är igång.

Vi besöker Madame Tussauds, Big Ben och fler turistgrejer jag inte minns.
Jag och syster har just fått likadana randiga pyjamas, fast i olika färger.
Jag showar som alltid inför kameran på hotellrummet.

This is it! Pyjamasarna vi hade i London. 🙂
Detta är dock en jul hos mormor & morfar. 
1980 står det på kortet. Jag var 9, syster 11. 🙂
Kärlek alltså.
Lisa, du ser rustad ut! Med handskar, öronmuffar OCH mormors (?) morgonrock?! HAHA! ÄLSKAR denna bild! SÅ vi! Vi spexade så gärna på bilder och klädde ut oss med allt vi hittade!  😀 Och nu ser jag en helt annan sak. Jösses vad lik morfar du är på denna bild! Liksom Gabriel ibland. Och Frasse när han var liten. Ja generna ljuger inte iaf. 😉 

Vi går på ett känt varuhus, som jag inte minns namnet på.
Jag köper en grej som jag än idag inte vet namnet på, men är helt fascinerad av.
Det är en platta som är en magnet, med tillhörande små små metallbitar, som man kan forma grejer med på magnetplattan.
Jag har den kvar än idag.

Jag och syster köper likadana parfymer, med en fin bild på framsidan, där det står med små små snirkliga bokstäver:
”Tower of London”.
Den luktar viol.
Mycket viol.

Varför vi valde denna parfym som en souvenir kan jag inte förklara, inte min syster heller.
Jag tror inte vi gillade viol-parfym ens 1981.

Men.
Den måste innehålla 1000% konserveringsmedel eller whatever, för den luktar EXAKT likadant idag som 1981.

OCH,
Det viktigaste av allt:
När jag känner mig lite vilsen och bara ‘vill vara mig själv för en stund’, då tar jag fram den. Och sniffar lite.
Bland de bästa dofterna jag vet.
För det är trygghet för mig.
Kärlek och ljuva minnen från 1981.
En trygghetens tid i mitt liv.

Och hur mycket jag än ogillar viol, i nästan alla dess former, så kommer jag för alltid älska denna parfym!
Som en kär gammal vän. ♥

 

Cornelis W

Jag minns när jag såg honom spelandes utanför Huvudsta-stallen. Jag och pappa gick förbi där, och pappa sa: ”Kom ihåg den där snubben. Glöm aldrig honom. Han är stor.”
Jag tänkte såklart inte så mycket mer på honom.
Detta måste ju varit sent 70-tal. Fint så.
Minns inte att vi lyssnade på honom så mycket (tyvärr) någonstans.

1987 har jag dock ett minne av honom.
För då fanns det ett program som spelades in på Sandhamn i skärgården, och han och min dåvarande idol Pernilla Wahlgren spelade där i samma program.

Och sen gick han och dog samma år.
Och plattor gavs ut. Samlingar. Som sig bör.
Han var och ÄR kult.
Alltså, tänk såhär: Han känns SÅÅ mycket Sverige, men var inte ens svensk.
Ja just, sug på den karamellen en stund.
Som han förvaltade vårt språk och sina visor, det är en YNNEST att få ens ha levt under samma tid som hans.

”Somliga säger, vi lever i evighet,
Fast döden är den sannaste, som de vet.”

(Ja, jag VET att de flesta låtar var ‘copys’, men han gjorde egna texter till de flesta.)

Jag kommer iaf för alltid ÄLSKA Cornelis.

Sen att jag har en historia som inte är medial, men jag är med säkerhet medveten om att jag känt en okänd son till Cornelis.
Kanske tar jag den historien en dag, kanske inte.
Jag och många med mig är dock säkra.
Mycket mycket säkra.

Så, från oss till Cornelis och hans son i himmelen, säger vi:
”Vem bryr sig om hur dagarna går?”
Vila i frid ni fina finurliga burdusa älskvärda älsklingar! ♥

Långa prat ochkärlek

I veckan har jag pratat med mamma i mer än 2½ timme, med min äldsta killkompis i över tre timmar. Och igår kväll/natt med en av mina käraste vänner i över en timme. ♥
Chattat med bror flera ggr, och även en annan kär vän som jag inte pratar med så ofta. Det är fina grejer det. ♥ Bra gjort på en vecka för en sån som jag. 🙂

Ja men det var väl det. 😉 🙂 😀 ♥

Det går framåt. 😉

 

 

Ord i nöd

Jag har en vän i nöd.
Hon har förlorat sin pappa.
Som hon var så sjukt nära som ingen kan förstå.

Hon är under isen, djupt ner, gått i grynkorv, you name it.

Jag blev glad i själen när hon ringde mig ikväll och vi pratade i över 3 timmar.
Jag försökte stötta, vara en vän i kvällen och natten.
Vi skrattade och grät ihop, som vi gjort flera gånger förr.

Den tjejen… FUCK! Nu gråter jag igen…
(Det jag skulle säga om den tjejen, är; att hon klarar ALLT! Även detta! ♥)

Men det kommer bli bra.
Det kommer bli bra.
Till slut.
Jag bara vet det.
För det måste bli så.
Och det blir så.

Och för er andra som upplever någon sorg också, så säger jag detta till er (och mig själv) av erfarenhet:

‘Det BLIR lättare.
Det KOMMER att finnas ljusare dagar.
Det avtar. Smärtan avtar.
Inte idag, och kanske inte om en vecka.
Sorgen finns alltid kvar. Men inte som idag.
Det BLIR enklare att andas.
Och när du minst anar det så kommer du att le.
Du kommer att skratta igen.
Du kommer att känna genuin lycka igen.
Du kommer att känna att det är värt att leva igen.
Du kommer vilja leva igen.
Tro mig.

Du kommer minnas, du kommer gråta, du kommer må bra, du kommer bli arg, du kommer skratta,
du kommer prata minnen, du kommer le, du kommer skrika igen.
Du kommer förbanna världen.
Men det blir bättre.
Jag lovar.

Sorgen KOMMER att bli lättare att bära.
Sorgen kommer bli mer till fina minnen.
Ju mer tiden går minns du det ljusa, skrattar åt hans personlighet och saker ni upplevt.
Du kommer att gråta igen.
Du kommer att bli arg och ledsen igen. Och igen.
Men det ljusa kommer vinna.
Jag vet.

TACK för att jag får vara din vän kära M.
Jag älskar sönder dig, du är bäst! ♥
Det blir bra, jag lovar.
Lovar.

PLU.

 

 

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 27 – DETTA ÄR JAG BEROENDE AV

EN LISTA I FEBRUARI – DAG 27 – DETTA ÄR JAG BEROENDE AV

MUSIK

Jag har sagt det så många ggr förr. Men det är samma känsla som alltid.
Jag tror på riktigt att jag skulle DÖ utan musik.
Så, OM jag blir döv, sjuk av ngt, passiv av ngn sjukdom, så giv mig MUSIK!

VÄNNER

Behöver detta utvecklas?
Okej.
Mina vänner är ‘klyschigt’ nog min VALDA familj. Jag har valt dem och de har valt mig.
DÖR utan dem.
Ni vet vilka ni är.
Älskar er för evigt.
Och lite till.
Och ännu mer.
Alltså… ♥
Hade ju inte levt utan er.

LYPSYL®

haha, mormors jäkla arv jag har… Hon hade lömska lyppe-pyppe överallt, i BH:n, under kudden, you-name-it…
Jag har dock kommit till en punkt (ÄNTLIGEN! 😉 ) då jag är såå trött på Lypsyl ® och letar efter ngt annat. Men ännu har jag inte kommit dit.
Men det kommer. 😉

HANDKRÄM

Ja denna kan jag inte skylla på ngn annan än mig själv och torra händer?
Har dock varit torsk sedan tidigt 90-tal.
K blir tokig på mitt smörjande, men om man är lite halvmanisk på att tvätta händer, så håller handkrämen till. 😉
A ja, värre saker händer (hahaha! Alltså, HELT otänkbart roligt skrivet nu, hahaha! 😉 ) i världen iaf.

BUBBELVATTEN

Ja men jaaaaaaa!
När jag försöker att bli liiite mer nyttig så är mitt nya knark (istället för saft! och ibland läsk) bubbelvatten med smak.
Ramlösas Granatäpple hjälper mig att leva kan jag säga. TACK för det! ♥

 

 

Associationer/minnen

Tänker ni på det och dem ibland?
Hur man associerar saker/lukter/smaker man ser mm med vissa personer/platser/minnen och så?

Jag tänker (eller blir påmind) om det ofta.

Det finns sååå många såklart i ens liv.
Bara man hör en speciell låt kan det ju ge ett minne såklart.

Men nu tänker jag mer lite ‘långsökta’ associationer.

♦ Som att jag tänker på en gammal kollega när jag har balsam i håret ibland. Just för att hon berättade en gång att hon glömt skölja ur det en dag när vi var på jobbet. HAHAHA, alltså tänker och ler så ofta åt detta i duschen.

♦ Eller när jag gör rent spisen med sån där ‘häll-rengöring’ a’la Electrolux, som luktar lite båtfernissa typ. Då tänker jag på en helt annan kollega från ett helt annat jobb, då vi festade på en båt ihop som luktade typ ‘tjära-båt-you-name-it’, och hon och jag talade om hennes då nyligen övervunna anorexia. Det var fint.
Och förutom det så älskar jag doften av ‘båt’. Men jag kommer nog alltid förknippa det med den stunden.
Lustigt hur minnen och dofter kan hänga ihop.

♦ Sen har vi den här också… hahaha, skrattar bara jag tänker på den.
En tredje kollega, från ett tredje jobb (japp, har haft några genom åren 😉 ), som säger vid en lunch en gång:
”Näe, FAN vad det här smakade illa! Jag måste nog glömt lite diskmedel i matlådan, kanske inte diskade den så bra.”
Haha! Denna person är såå söt och rolig så jag skrattar när jag tänker på detta! 😀
OCH, när jag diskar ibland blir jag nitisk, för att just absolut INTE ha ngt diskmedel kvar, haha!
Har nog dock alltid varit rätt nitisk/tvångstankig där, men ändå. 😉

Och sen har jag ett par andra mer specifika såklart, tar ett par av tusen typ:

♦ När min moster (som jag växt upp med sedan 4 års ålder, för den som missat) var jättesjuk i cancer så hade jag två Victoria Secrets-body-splash som jag använde då.
Den ena var ‘Pear’ ngt och den andra var ‘Love Spell’. Dessa varvade jag.
Och när hon gått bort så kunde jag inte använda någon av dem på över ett halvår då jag bara förknippade det med henne och hennes bortgång. Det var för tufft.
Lite mer än ett halvår efter började jag använda dem igen. Det kändes konstigt men skönt. ♥

♦ Det finns en platta med Orup (hans enda på engelska) som jag älskar. (Jag verkar vara den enda, haha!) Hur som helst så påminner också denna platta mig om en ex-pojkvän jag hade när jag var 19 år. Vi var bara ihop i ett halvår, men han var väldigt speciell, och för att inte linda in det så var han också riktigt jävla ocharmig och ville typ ‘låsa in mig’ och var sjukligt svartsjuk. (Har senare kommit fram att han var gay redan då sedan länge, men inte vågade kliva ur garderoben. Försvarar dock inte ett skit!)
MEN, tillägger att jag bara, ändock, har bra minnen av denna platta med Orup!  😀 ♥

♦ Hyvlad pastej!
Min f.d. bästis körde alltid leverpastej a’la Arboga (bästa!) då hon blev glutenintolerant när hon var 25 typ, och på den tiden (1997) fanns det fan inte mycket att välja på.
Och det är en hyvel-variant.
Och varje gång jag köper en så’n så tänker jag på henne och våra alla frukostar vi haft ihop. ♥
Varför f.d. bästis? Jag gjorde slut. Varför? Kanske kanske kommer jag skriva om det en dag.

Hur är det mer ER då, kära läsare? Alltså, KOM IGEN NU, vi måste ju ha någon kommunikation ju!
Berätta nu om era associationer! 😀

PS. Tänker 1000 ggr bara på min f.d. bästis när jag hör denna skiva jag lyssnar på just nu också:



Nostalgidagar i Säter 2017

Det var några år sedan vi var där nu. Ja inte i Säter, men på Nostalgidagarna.
Första gången jag var där var 2008, första sommaren med K. Då kom vi direkt från en husbilscamping och cyklade ner på stan spontant efter hans föräldrar påmint om Nostalgidagarna. Ja påmint K då, inte mig, som då inte ens visste vad det var.
Men det är tre dagar varje sommar i Säter som förvandlas till en folkfest kring gamla veteranbilar, cruising, rock’n’roll, tivoli, öltält och mycket mycket mer.
Vi har väl varit där 4 eller 5 gånger nu.

Vi åkte upp i fredags morse, så vi var framme redan 11, skönt.
Sen chillade vi bara på fredagen, la oss redan 21:30 faktiskt (kors i taket) och sov ut på lördagen och gick inte upp förrän vid 9.
På lördagen spelade lite boule, chillade i trädgården och åt god hästbiffsmiddag, innan det blev dags att kolla cruisingen vid 17-tiden.

Helgen var på alla sätt väldigt mysig och skön. Jag var bara uppkopplad i en kvart max på hela helgen tills nu ikväll när vi kommit hem.
Påbörjade även en ny bok.
Så välbehövligt med ‘lantluft’ och miljöombyte.
Och återigen undrar jag om jag inte skulle trivas bättre i en mindre stad faktiskt.

Något år tog jag flera hundra bilder, men oj så jobbigt det blev att sortera, haha!
Man kan säga att jag var mer restriktiv i år, då jag endast tog typ… tio… hahaha. Ja det var lite trist såhär i efterhand, men jag chillade desto mer kan jag lova. 😉
Dessutom åkte vi för första gången MED i cruisingen, riktigt kul! Tack för det Ingemar!

Att åka i cruisingen var en upplevelse.
För det första fick man se ‘backstage’ av det hela, då vi annars bara sett den från svärisarna tomt. Vilket varit guld varje år, så även i år. Man sitter bekvämt vid tomten/vägkanten, chillar och kan gå och komma som man vill några meter från huset. Ni vet, bekväma Solnakullan gillar sånt. 😉
Men sen hade jag ingen som helst aning om att det var sååååå många bilar, och SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket KÖ! Just vid svärisarnas hus har jag nu förstått att det i stort sett är enda lilla ‘rakan’ som man kan köra på, och som det sällan är någon kö på…

När vår snälla vän Ingemar messat och frågat var de kunde hämta upp oss så ringde vi och förklarade var vi befann oss så stod de lustigt nog precis utanför huset. Så vi hoppade in på en minut. Smidigt och så gulligt! 😀
När vi sedan kört iväg så åkte vi väl i max 3 minuter, sedan var det kö. En kö som jag trodde var tillfällig… hahaha, kunde inte haft mer fel! Vi stod i stort sett i kö i 2 ½ timme…! Det var såklart inte bara jobbigt. Alla var glada och trevliga på vägen, och det hejades, pratades, spelades musik och skålades mellan bilarna. Och nej, alla chaufförer verkade nyktra, så inget knas så heller. Dessutom fanns det ett par ‘väg-vakter’ på vissa ställen, så det inte skulle uppstå totalt kaos, riktigt bra. Sen har ju Nostalgidagarna i och för sig pågått i 15 år nu, så jag antar att de lärt sig och styrt upp det genom åren om inte annat.

Hur som helst. Det jag inte riktigt förstår är att man orkar sitta i dess köer flera varv! Vi åkte alltså med i ETT, och det tog som sagt 2 ½ timme. Men innan vi hoppade in i bilen så hade de åkt ett par varv och skulle åka minst ett till. Puuh..! I programmet står att cruisingen pågår 17-22, så när vi närmade oss centrum (21:50), där typ varvet börjar om igen, så frågade jag vad de skulle göra när cruisingen var slut. haha, ‘vadå slut? Vi ska nog åka såhär hela kvällen’ sa den stackars nyktra chauffören i bilen. 😀 😀 Jo man kan säga att han började bli lite less då, haha, stackarn.

Så, ja, det är tydligen så många gör. Det är en nykter chaufför och de andra åker runt och dricker bira, spelar musik, chit-chatar med folket omkring och liksom ‘festar’ och umgås så. Hela kvällen.
Hmm. Inget för en kissnödig som jag direkt. Eller kissa kunde man ju göra i vilken buske som helst i köerna i och för sig. Alla gjorde det. Och still stod man, typ hela tiden. 😉
Men det är ju inte så jäkla jättechill kanske. Dessutom satt vi inte sådär superbekvämt. (Japp, där kom det igen, bekvämt gillar Solnakullan. 😉 )
Vi satt tre fram och fyra bak, varav två uppe på sätet bak. No worries, det gick ju i typ 2 km/h hela vägen när vi inte stod still, haha!

Varför jag skrev 21:50 här ovan är för att jag kollade klockan innan jag frågade honom, då ju cruisingen skulle ‘sluta’ kl. 22. Och att vi då var väldigt nära centrum av Säter. Men vi var inte framme förrän 22:35 då vi blev avsläppta, haha, så galet!

Efter vi blivit avsläppta så gick vi en runda på stan, tog en hamburgare och hittade till vår förvåning senare ekipaget från ‘vår’ bil på ‘festplatsen’. De var rätt i gasen och babblade med allt och alla, så vi strosade vidare lite, men sedan gick vi hemåt och var hemma redan kvart i tolv. Haha, det har aldrig hänt på en Nostalgidag tidigare kan jag säga, men det var skönt på sitt sätt.

OM jag skulle åka i en sån där crusing igen så skulle jag vilja (japp, man får alltid önska):
Inte vara så många i bilen/och sitta bekvämt hela tiden.
Veta innan vad som gällde.
Inte spela så jäkla hög musik, så man knappt hörde vad en enda jävel sa. 😉
Inte åka flera varv och bara stå i kö, utan kanske göra som flera såg ut att ha gjort = Ta en paus och ställa bilen vid sidan om och chilla lite emellanåt.

PLUS med att vi åkte med igår:
– Roligt att åka i en riktig ‘raggarbil’.
– Kul att träffa Ingemar igen efter 5 år.
– Roliga och trevliga prickar i både vår och andra bilar på vägen.
– Skön och glad stämning.
– Bra och rolig musik, om än lite för hög volym för tant. 😉
– Ett minne för livet!

Här kommer några föreviganden från helgen.
Och här kan du läsa mer om Nostalgidagarna.
Hittade för övrigt bilen vi åkte i här också (bildkälla: Nostalgic Club)

TACK igen till alla inblandade för helgen! ♥

Boule. Jag vann, nästan. 😉 😀

Gardenchill i skuggan, såklart. 😉 🙂

Satt och kollade in när vissa ‘övningskörde’ rundan innan den satte igång på riktigt.
Såhär i efterhand förstår jag varför. 😉

Här försökte jag få en bild av hur härligt det ser ut längs gatan, när alla sitter hela familjer, med både stolar, bord, grillar, mat, husdjur och familjer. 😀

Och här har vi precis satt oss i bilen och kört iväg. 🙂 😀 😀

En liten ‘kö-vy’ när vi mötte alla coola lastbilar/vad de nu kallas. 😉
(Tutor och ljud i dessa är inte att leka med, det fick tant uppleva, haha!)

En annan fin ‘kö-vy’.

Le tivoli/festplats.

The raggarbil vi åkte i. 🙂

Puss på er!